Sura miner. Finansminister Magdalena Andersson och vice statsminister Isabella Lövin visade båda sura miner när de på lördagen drog tillbaka förslag om två skattehöjningar.
Sura miner. Finansminister Magdalena Andersson och vice statsminister Isabella Lövin visade båda sura miner när de på lördagen drog tillbaka förslag om två skattehöjningar.

Ingen anledning vara dåliga förlorare

Regeringen såväl som Alliansen måste lära sig att har man inte majoritet i riksdagen så har man inte.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Gång på gång visar statsminister Stefan Löfven hur oerhört angelägen han är om att få regera vidare. Helst, naturligtvis, även efter nästa års val. På annat sätt går det inte att tolka att han på nytt väljer att bita i det sura äpplet och ge efter för Alliansens hot.

Det här var egentligen uppenbart redan i somras när oppositionen hotade med misstroendevotum mot tre ministrar, Anna Johansson, Anders Ygeman och Peter Hultqvist. Två av de tre fick sparken, Ygeman till ett annat jobb, medan Hultqvist sattes på prövobänken. Och om inget oförutsett händer kommer han att sparkas av riksdagen när den väl börjat sammanträda igen. Men det behöver inte leda till regeringskris.

ANNONS

Samma 2:3-metod, som Svenska Dagbladets utmärkta politikreporter Göran Eriksson döpt den till, används nu när det gäller de tre skatteförslag som hela oppositionen är emot och som Alliansen hotat väcka misstroendevotum kring om de finns med höstbudgeten. Två förslag dras helt och hållet tillbaka medan det tredje modifieras något. Här hade man dock varit smarta nog att ta reda på om Alliansen skulle stå fast. Det gör den inte utan det förslaget, en ny skatt på flygresor, kommer av allt att döma att gå igenom.

För att ta sakfrågorna så är det högst välkommet att regeringen faller till föga. Vi behöver inte högre skatt på entreprenörer, småföretagare som skapar jobb och intäkter till det allmänna. Vi har inte för många av den sorten. Och om vi överför avsikten med flygskatten, som förstås är att vi ska flyga mindre, på entreprenörsskatten (3:12-reglerna) så skulle ju den vara att få fram färre entreprenörer. Det tror vi inte ens S och MP om egentligen.

Det andra skatteförslaget handlar om från vilken nivå vi ska betala statlig skatt, den så kallade brytpunkten. Det låter retoriskt bra och rättvist att ”de rika” i ökad utsträckning ska få vara med och bidra till vård, skola och omsorg. Eller som det har sagts sänka eller rentav ta bort pensionärsskatten. Men när vi får höra att dessa ”rika” bland annat är sjuksköterskor, poliser, byggnadsarbetare med flera, är argumentet inte lika övertygande.

ANNONS

Flygskatten dömer många ut. Och så som den är utformad har den inga direkta miljöeffekter. Det blir möjligen något färre passagerare på planen och kanske något färre plan men att i stället gå på bränslet, påverka både innehåll och förbrukning, förefaller ju mycket mera effektivt. Ungefär som C har föreslagit.

Självklart innebär det nu inträffade att det blir svårare att regera i minoritet. Det som Alliansen har gjort nu kommer förstås de rödgröna att göra i opposition. Ja, de har för övrigt redan agerat så under förra mandatperioden.

För den skull finns det ingen anledning att som Magdalena Andersson och Isabella Lövin ta till brösttoner och uppträda som dåliga förlorare. Har man inte majoritet i riksdagen så har man inte. Svårare än så är det inte. Detta har förhoppningsvis både Stefan Löfven och Alliansen nu lärt sig. I annat fall är det bara början till politiskt kaos vi har fått skåda.

ANNONS