Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Katarina Erlingson: Idrott och kultur hotat trots stödpengar

Ledare 3/10. Idrotten och kultursektorn kan se fram emot 2,5 miljarder som presenterades häromveckan när budgeten lades fram. På fredagen berättade kultur- och idrottsminister Amanda Lind (MP) hur pengarna ska fördelas.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

STOCKHOLM 20201002 Kultur- och demokratiminister samt minister med ansvar för idrottsfrågorna Amanda Lind (MP) presenterar under en pressträff hur de aviserade pengarna till kulturen, idrotten, civilsamhället, ungdomsorganisationer och trossamfund ur den extra ändringsbudgeten kommer att fördelas. Foto: Pontus Lundahl / TT / kod 10050 Bild: Pontus Lundahl/TT
STOCKHOLM 20201002 Kultur- och demokratiminister samt minister med ansvar för idrottsfrågorna Amanda Lind (MP) presenterar under en pressträff hur de aviserade pengarna till kulturen, idrotten, civilsamhället, ungdomsorganisationer och trossamfund ur den extra ändringsbudgeten kommer att fördelas. Foto: Pontus Lundahl / TT / kod 10050 Bild: Pontus Lundahl/TT

När det gäller idrotten betonade ministern jämställdheten som en mycket viktig fråga att ta hänsyn till när stödet ska delas ut. Principen om inkomstbortfall som gällde i våras har nu ändrats för att bättre passa de problem som dykt upp i verkligheten. Det är svårt att bedöma hur stora inkomster som förlorats och pengarna ska hjälpa föreningar att överleva. Principen om inkomstbortfall gjorde att herrklubbar fick en större andel av stödet eftersom de omsätter mer pengar än damklubbarna, generellt sett. Den förändrade principen gör att det blir lättare att lägga in jämställdhetsaspekter på stödet, som ministern nu gör. Pengarna går till Riksidrottsförbundet och det är de som ansvarar för fördelningen av pengarna, så det är bra att de får tydliga signaler.

Ministern kunde emellertid inte hålla sig från en beskäftig släng som var mer än onödig och som säkert retar många. Hon poängterade nämligen att pengarna inte ska vara en bonus för att värva dyra spelare. Kanske med tanke på att det hände i några klubbar i våras, men det beror snarare på att stödet då var felaktigt utformat. Det är inte rimligt att klaga på andra om man själv släppt igenom ett dåligt system. Med tanke på den dåliga ekonomi som de flesta föreningar har och som innebär en kamp för överlevnad är det orimligt att tro att de skulle satsa på att köpa dyra spelare. Ibland är uttalanden mest till för att ministrar själva ska ha ryggen fri, men det kan också ge dålig stämning i samarbetet med Riksidrottsförbundet och dess specialförbund. Samarbetet borde vara mer värt än att slänga ur sig ogenomtänkta indirekta anklagelser.

Det som vore viktigast för både idrotts- och kultursektorerna är förstås om de tillåts ta emot en större publik än de 50 som nu gäller. Häromdagen aviserade ministern en möjlig höjning till 500 personer, men den är nära kopplad till hur smittspridningen ser ut. Eftersom kurvan för smittspridning går åt fel håll i flera regioner skulle det inte förvåna om höjningen av publikgränsen bara blir en from förhoppning.

Oavsett hur mycket pengar som pumpas in i idrott och kultur kommer de båda sektorerna att blöda både ekonomiskt och mentalt tills coronapandemin är över. Pengar kan användas för att hålla fler föreningar och aktörer under armarna, men man kan konstatera att konstgjord andning är ansträngande och inte kan pågå hur länge som helst. Risken är uppenbar att sektorerna kommer att vara stympade om och när vi någonsin kan återgå till ett normalt liv som det såg ut före pandemin.