Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Rebecka Undén: Halmstadtjej utvisas till helvetet på jorden

Att vänta är värre än att veta, sägs det. Även i de mest triviala av fall är det väl sant, att ovissheten kan äta upp en inifrån. Halmstadtjejen Chancelvie Lelo, 22 år, befinner sig dock helt ensam i ett av världens farligaste länder att vistas i som ung kvinna. Ovissheten om framtiden slukar henne hel.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

När Chancelvie kom till Sverige som elvaåring år 2011 tillsammans med sin pappa och syster började hon i svensk grundskola och lärde sig svenska. År 2020 tog hon studenten vid Sturegymnasiet i Halmstad och skaffade sig sedan ett butiksjobb på Hallarna. Under ett jobbpass i januari i år kom polisen och hämtade henne till förvar hos Migrationsverket.

Familjen sökte asyl i Sverige år 2012 men fick då avslag. Under fyra år höll sig familjen undan för att vänta ut preskriptionstiden. År 2018 anmäldes pappan försvunnen efter ytterligare ett avslag. Chancelvie ansökte då om en egen prövning men nekades. Nästa vecka hade Chancelvie kunnat söka asyl på nytt, eftersom preskriptionstiden på 2018 års beslut då har löpt ut. Nu är det för sent. I tisdags morgon verkställdes utvisningsbeslutet och Chancelvie flögs till Kongo efter elva år i Sverige.

Som om det inte vore nog: Chancelvie har varken identitetshandlingar eller bekräftelse från kongolesiska myndigheter att hon är välkommen. Det innebär att hon riskerar fängelse. Hon har heller ingen familj kvar i landet och kan inte längre språket.

Sedan 2017 avråder utrikesdepartementet från icke nödvändiga resor till Demokratiska republiken Kongo. I sviterna av kriget som härjade fram till 2003 lider Kongo av fattigdom, korruption och väpnade konflikter. Senast i söndags rapporterades om att 27 civila kongoleser dödats av rebellgrupper. Kongo placeras dessutom på plats 151 av 153 på World Economic Forums lista av världens minst jämställda länder. Varje dag våldtas omkring 1100 kvinnor och panzisjukhuset är konstant överfullt. Det sexuella våldet är så pass utbrett att det brukar sägas att det är farligare att vara kvinna än soldat.

Det är inte Chancelvie som har försatt sig själv i den här situationen. När hon var liten valde hennes pappa att hålla familjen kvar i Sverige trots avslag. Att pappan valde att inte inrätta sig efter myndighetsbeslutet får stå för honom och bör inte drabba ett oskyldigt barn. Chancelvie integrerades, vande sig vid ett liv i Sverige och har inte längre några kopplingar till Kongo. Utvisningen som verkställdes i tisdags grundar sig på avslaget från år 2018, då hon betraktades som en del av en familj. Idag är familjen splittrad. Hon har alltså inte haft någon chans som vuxen kvinna att få en individuell prövning, efter sina egna premisser.

Att vänta är värre än att veta, sägs det. Fyra månaders väntan i förvar är visserligen över för Chancelvie - beslutet är fattat och verkställt. Det enda hon nu vet helt säkert är att framtiden är oviss och omgivningen livsfarlig.

Det är en skam att det kan gå till på det här sättet.