Ledare 28/9. Att frontalkrocka med en buss, orsaka skador - och komma undan åtal genom att skylla på efterförtäring. Det borde inte vara möjligt. Men så lam är svensk lag. Och misstänkta trafikbrottslingar drar fördel av det.
Det var dåvarande S-riksdagsledamoten förstås väl medveten om när hon presenterade sin uppseendeväckande förklaring till drograttfyllan vid bussolyckan. Hon hade ju själv skrivit en motion till riksdagen mot eftersupning 2019, blott ett år före sina livsfarliga bilfärder i Halland.
Kanske var Sara Heikkinen Breitholtz glad över att motionen inte gått igenom. Men så finns det ju även folkvalda som är sig själva närmast. Hon är inte ensam om att ha förklarat höga nivåer av droger med efterförtäring.
Förre MP- toppolitikern Pehr Gahrton var ett liknande exempel. Även han orsakade en krock sedan han hamnat på fel sida vägen med sitt fordon. När polisen kom till platsen påstod han att han - på grund av chocken efter olyckan - klunkat i sig alkohol ur öppnade flaskor som fanns i bilen. Precis som Sara Heikkinen Breitholz alltså påstod att hon svalt sin narkotikaklassade medicin efter trafikolyckan - vilket åklagaren inte ansåg sig kunna motbevisa.
Tack och lov ökar dock pressen på lagskärpning.
– Det är ett kryphål för den som gjort något olagligt - och det ger väldigt märkliga signaler. Kriminalisera efterförtäring! markerade hallandsombudet Anna Roos, på den nyss avslutade Centerstämman.
Beslutet blev att verka för att, likt Norge, kriminalisera efterförtäring. Och en förändring borde inte ligga långt borta med tanke på att det i ämnet finns flera tidigare riksdagsmotioner, bland annat den från socialdemokraterna som även undertecknats av Adnan Dibrani från Varberg och Hans Hoff från Falkenberg.
Att det brådskar är uppenbart. Förra året handlade polisen 17 300 rattfylleribrott under påverkan av enbart narkotika. Det var en ökning med +14 % jämfört med 2019. Allt fler förare sätter sig bakom ratten påverkade av olika droger, dit narkotikaklassad medicin räknas.
Första gången S-politikern undkom rättvisan hade en polisbil hunnit följa hennes vingliga färd under en betydande sträcka, efter att man fått larm från allmänheten. Politikern var så uppenbart påverkad att det dröjde innan hon kunde höras av polis. Den gången släppte åklagaren det hela helt eftersom S-politikern skyllde på att hon tagit för mycket medicin av misstag.
Att man tar narkotikaklassade läkemedel på grund av sjukdom ger dock inget frikort. Tvärtom är det ett skäl att vara oerhört försiktig innan man sätter sig bakom ratten. Man får inte ta risker med andras liv i trafiken. Men politikern upptäckte uppenbarligen inte vilken trafikfara hon utgjorde förrän polisen stoppade henne - en betydande bit från hemmet.
Ett drygt halvår senare skedde bussolyckan. Omständigheterna var likartade, men utgången värre denna gång. Men särskilda åklagarkammaren, som utreder när politiker misstänks för brott, släppte alltså fallet i somras.
Vittnesförhören med den chockade busschauffören, som klarade sig med lindriga blessyrer, visar dock hur illa det kunde gått. Hade politikern vinglat över på fel sida några sekunder senare hade kanske en pappa och ett barn blivit överkörda.
Att en bilförare kan undkomma straff trots upprepade drograttfylla, genom att skylla på efterförtäring är helt oacceptabelt. Och när det dessutom kan misstänkas att riksdagsledamöter, tack vare sin ställning, har särskilt goda chanser att slippa undan blir det ännu värre. Lagen måste skärpas!
