Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Statsminister Stefan Löfven (S) Bild: Stina Stjernkvist/TT
Statsminister Stefan Löfven (S) Bild: Stina Stjernkvist/TT

Richard Böhme: Hallandsbänken kan råka fälla Löfven

I en såhär jämn riksdag kan en enskild ledamots röst avgöra, varför man får förmoda att S ser allvarligt på en lucka i det halländska ledet.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 29/6. Inom den klassiska dramatiken talar man om katharsis. Termen kan närmast översättas med "rening" och är ett viktigt element i den grekiska tragedin. Där står det för upplösning, klimax. Tanken är att även om handlingen är tragisk eller till och med hemsk, har det en förlösande effekt att få reda på hur den slutar. Att komma till klarhet, insikt, att låta missförstånden redas ut. Visshet är ändå bättre än ovisshet. Detta var något vi inte fick uppleva i måndags. Regeringskrisen är nämligen ett drama tillsynes utan slut.

Statsminister Stefan Löfven meddelade på måndagsmorgonen att han avgår. Det innebär att det extra val som många redan hade börjat ställa in sig på inte blir av. Eller ja, inte just nu i alla fall. Om det efter fyra talmansrundor fortfarande inte finns en ny regering får vi förbereda oss på att gå till valurnorna i alla fall.

Den kommande akten kommer alltså spelas i talmannens regi. Han har dock lovat att den kommer bli väsentligt kortare än sist.

Efter Löfvens ihärdiga tal om att "ta ansvar" så kan man stilla undra vad det är han nu egentligen skjuter över på talmannen. Ett nyval hade förstås varit att erkänna ett misslyckande i ännu högre grad än att avgå. Genom att nu låta talmannen sondera ger han i alla fall sken av att man tror sig kunna få ihop ett regeringsunderlag baserat på 2018 års valresultat.

Att det skulle vara en genare väg till att åstadkomma "en handlingskraftig regering så snabbt som möjligt" är däremot tveksamt. Med tanke på att det är Löfvens regering som fallit, och att det alltså finns viss sannolikhet att Andreas Norlén vänder sig till Ulf Kristersson först, är det nästan så att man undrar om S nu hoppas på en skakig M-regering som inte hinner bli varm i kläderna innan man tar nya tag inför valet.

En sådan är nämligen inte helt omöjlig. Riksdagens eventuella jokrar oaktade så har Socialdemokraterna inte full kontroll på de egna leden. Hallandsbänken knakar betänkligt i fogarna.

Eftersom Jenny Nilsson blev landsbygdsminister 2019 fick hon vad man kallar en statsrådsersättare, i form av Sara Heikkinen Breitholtz från Kungsbacka. Heikkinen Breitholtz är emellertid sjukskriven (och utreds för grov rattonykterhet) och har varit det under flera kortare perioder. Så korta ett de däremot inte berättigar en ersättare. Eftersom partiet uppger att man har "svårt att få kontakt med henne", kan S vara ett mandat kort. Om hon skulle välja att avgå löser inte ens det problemen. Hennes ersättare är nämligen Lars El Hayek, som efter anklagelser om "olämpligt beteende" nu lämnat partiet och återfinns som politisk vilde i Halmstads kommunfullmäktige.

Med dessa omständigheter i åtanke var det nog förresten aldrig fråga om någon tragedi, fars är nog den genre man valt.