Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Maria Haldesten: Högre är inte vassare, bygg stad med känsla

Bygg Varberg och Falkenberg hållbart och med respekt för städernas arv.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 2/1. Att sträva framåt är bra. Men inte att dra fram som en bulldozer. Att klättra uppåt kan också vara bra, så länge man inte sparkar nedåt.

Enkla livsregler – som varje människa, varje politiker bör bära med sig. Ändå är det så frestande för många att bara fokusera på att köra på, mot nya höjder. I synnerhet när det kommer till stadsutveckling.

Gamla kvarter jämnas med marken Nya byggs upp utan hänsyn till omgivningen. 70-talet är ett bedrövligt exempel på detta. Dåtidens rivningshysteri förfärar i dag. Men har beslutsfattarna lärt sig läxan?

En rad sentida byggprojekt – och sådana som ligger i loopen – gör frågan befogad.

Varbergs blivande, nya signaturbyggnad är ett dystert exempel. Det första framtida tillresande kommer att mötas av är en själlös koloss som skriker ut sin dominans. Fästningen kommer inte att blekna i jämförelse – därtill är den för anrik och unik. Men den nya skapelsen lär skymma sikten.

Höghushotellet, som avviker rejält från planprogrammet för Västerport, har mött befogad kritik från många olika håll. ”Hotellprojektet känns som en kupp” skrev Styrelsen för Hembygdsföreningen Gamla Varberg. En träffande beskrivning för ett projekt som fått köra i ett sidospår där överenskomna principer inte gällde. Att alla byggintressenter inte behandlades lika gör eftersmaken ännu lite bittrare.

Tyvärr tycks kritiken mot den allt annat än unika byggnaden (Halmstad ska tex bygga en likartad kopia) inte ha sjunkit in. Det senaste beskedet är i stället att byggnaden blir ännu högre. För att klara konstruktionen krävs nämligen tjockare bjälklag än vad man tidigare planerat.

Istället för att dra den logiska slutsatsen att skära i toppen lägger man alltså till. Höjdtillväxten motsvarar, ironiskt nog, hopptornet vid Fästningsbadet.

Kommunens ansvariga beslutsfattare hävdar sig ha sett till stadens behov. Det Varberg får blir dock snarare ett monument över fåfänga – och brist på känsla för det som gör Varberg speciellt och attraktivt för såväl besökare som boende.

Det är dock inte bara Varberg som är och har varit ute på irrfärder. Om Stortorget I Falkenberg är ett exempel på gamla synder som aldrig rättats till, så är Ringsegård ett dystert bevis på vad som händer när byggherrar och kommun slår dövörat till och bara kör på.

Nu, när det nya flerbostadshusen är på plats, konstaterar syndarna yrvaket att det inte blev så bra. ”Hyreshusen blev för dominerande och för nära inpå villabebyggelsen” erkände bygglovsnämndens vice ordförande Bo Gustafsson (M) nyligen i HN.

Man lovar ta lärdom. Kan vi då hoppas att samma nämnd börjar tänka till även i andra akut angelägna fall? I inledningen talade jag om den rivningsstorm som sargade många centrala delar av våra städer under det gångna århundradet. Den har, som bekant inte bedarrat helt. Nu hotas ännu ett kulturhistoriskt intressant hus i Falkenberg. Falkenbergs kultur- och hembygdsföreningen har överklagat rivningsbeslutet av kontorsfastigheten på Sanddynevägen. Stadsarkitekten har protesterat. Kulturmiljö Halland har påtalat byggnadens värde.

Det är dags att börja lyssna och respektera de nationella kulturmiljömål som skall vägleda även det kommunala arbetet.

”Kulturarvet har stor betydelse för att Halland ska utvecklas på ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart sätt.” Så står det i det ”Strategiska program för kulturarv” som länsstyrelsen och regionen har tagit fram

Hållbarhet – med dess alla dimensioner – är ett ledord som är än mer aktuellt för det kommande 20-talet än det var på 10-talet. Inse det, politiker! Släpp fallosfixeringen och lägg bort släggan. Lär er ta tillvara och vårda. Det går. Den som tvivlar kan ju kolla in entusiasterna som synts i ”Lev din Dröm”-projektet.