Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Johan Nilsson/TT
Bild: Johan Nilsson/TT

Richard Böhme: Hårda tag idag är bättre än för hårda imorgon

Om den organiserade brottsligheten inte stävjas nu kan auktoritära åtgärder komma att framstå som lockande.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 30/6. En polis som med tårar i ögonen förklarar att han inte anser sig kunna skydda brottsoffer; som vittnar om en känsla av maktlöshet. Det är en del av vad vi får se i SVT Västs granskning av den organiserade brottslighetens utpressningsverksamhet. Integrationspolisen Ulf Boström vittnar om hur många inte ser något annat val än att betala utpressarna, och hur de som vägrar kan få sina liv förstörda. "Eftersom vi under så lång tid låtit den här verksamheten bre ut sig i hela Sverige så har de gäng i alla de större städerna. De har ögon och öron överallt."

Skakande och förutsägbart på samma gång.

Att den organiserade brottsligheten slagit klorna i våra utanförskapsområden har länge varit ett sorgligt faktum. Förra veckans upplopp i Borås, där inte bara polis utan också journalister attackerades, utgör dessvärre ingen isolerad händelse, utan är en del av ett mönster där grupperingar som ställt sig utanför samhället tar sig rätten att hota och skada sina medmänniskor.

Boström betonar också att utpressningsoffren främst har utländsk bakgrund, eftersom de kriminella gör den ofta korrekta bedömningen att de har ett sämre sociala skyddsnät.

Segregationen i sin brutalt konkreta form.

Samtidigt står fem gängkriminella från Stockholm inför rätta. De har överklagat sina domar, på mellan 20 år och livstid för mord och mordförsök. Straffens omfattning beror på att brotten begicks i Danmark. En gärningsman från samma gruppering dömdes 2018 för mord i Sverige. Eftersom han var 17 när brottet begicks blev påföljden tre års sluten ungdomsvård.

Danmark är inte fritt från gängkriminalitet men antalet skjutningar är, också proportionerligt, avsevärt lägre än i Sverige. Det danska exemplet är med andra ord värt att studera.

"Hårdare tag", som det kommit att kallas, löser inte ensamt situationen. Förebyggande åtgärder är a och o för att trygga en gynnsam utveckling. Däremot finns det ingen motsättning mot att vidta dem och samtidigt skärpa lagar och straff, och utvidga polisens befogenheter. För att det förebyggande arbetet ska ha en chans att lyckas måste först allas fysiska säkerhet garanteras.

Kraven på dessa hårdare tag hörs nu från allt fler håll, moderater och till och med socialdemokrater argumenterar nu för att sätta in militära resurser mot den organiserade brottsligheten, något som för bara några år sedan hade varit fullständigt otänkbart.

Att kraven på militära insatser, på vad som fortfarande är polisiära problem, höjs, och dessutom verkar ha starkt stöd, är dessvärre ett utslag av hur allvarlig situationen är. Ju längre den förblir olöst, ju hårdare kommer kraven bli.

Att sky skärpta insatser i närtid kan alltså på sikt få motsatt effekt. Ju mer situationen eskalerar desto mer auktoritära åtgärder kommer inte bara föreslås utan också accepteras, och då gläntar vi redan på en mycket obehaglig dörr.