Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Pontus Almquist: Håll löftet om att corona-kompensera LSS-företag

Personlig assistans måste omfattas av merkostnadsersättningen.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) drevs igenom i början av 1990-talet av den dåvarande socialministern Bengt Westerberg (FP). Det är en av de senaste decenniernas viktigaste frihetsreformer i Sverige. Tidigare behövde föräldrar och släktingar ställa både fritid och arbetstid till förfogande för att deras närstående skulle få ett drägligt liv, men genom LSS kan många funktionshindrade leva mer självständiga liv genom rätt till personlig assistans.

Bolag som levererar personlig assistans har liksom många andra drabbats av coronapandemin ekonomiskt. De smittskyddsåtgärder som har vidtagits i verksamheten har minskat effektiviteten och ökat kostnaderna. Därför har regeringen utlovat merkostnadsersättning till den hälso- och sjukvård som riktat sig bland annat till funktionsnedsatta.

I en interpellation i riksdagens socialutskott, ställd av kristdemokraten Pia Steensland, försäkrade socialminister Lena Hallengren (S) att merkostnadsersättningen skulle omfatta personlig assistans, men att bolagen skulle vända sig till kommunerna. Men när frågan har vänts till kommunerna har de meddelat bolagen att merkostnadsersättningen inte omfattar den personliga assistansen, med hänvisning till hur förordningen är formulerad.

Det sista ansökningsdatumet för att få merkostnadsersättning är den 31:a augusti. Därför är det bråttom. Socialministern har fortfarande inte återkommit i frågan, trots påtryckningar både i riksdagen och av branschorganisationer. Det är illavarslande och riskerar i förlängningen att gå ut över assistanstagarna.

Den socialdemokratiska regeringen har ända sedan den valdes kollat snett på LSS. De har sett sparpotential i att ändra lagen istället för att bejaka den som den frihetsreform den har varit och fortfarande utgör för tiotusentals funktionshindrade. Förvisso har kostnaderna för den personliga assistansen skenat, och det finns omvittnat fusk och missbruk. Det ska tas på allvar. Men regeringens åtgärder för att stävja detta har även kommit att slå mot de som behöver assistansen som mest.

Från perspektivet att tillfredsställa kärnväljarna är LSS förstås mycket bekvämt att skära ned på, eftersom så pass få omfattas. Därvidlag är det smartare att satsa pengar på “familjeveckor” och dylikt. Men från mänsklig synpunkt är det djupt cyniskt att skära ner på, och strunta i dem som behöver vårt sociala skyddsnät allra mest. Det är en angelägenhet som även borde angå Socialdemokraterna – och nu måste samarbetspartierna i L, C och MP börja sätta press.