Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Elisabeth Falkhaven, riksdagsledamot MP: Hälsoskyddet kräver globala regler för djurvälfärd

Kopplingen till fångst av vilda djur och skogsskövling är övertydlig när det gäller pandemier.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Jag har precis läst boken Pandemier av Björn Olsen, som forskar på virus, och som ni säkert sett flera gånger i TV senaste månaderna prata om corona och pandemier. Läsvärd för alla som vill förstå de stora sammanhangen.

Människans och djurens gemensamma historia gör att smittor överförs mellan oss. Det finns ett ständigt utbyte av virus mellan fjäderfä, grisar och människa exempelvis. Därför har vi också byggt upp en immunitet mot många av de vanligaste smittorna.

När det gäller de vilda djuren har vi inte byggt upp någon immunitet mot de sjukdomar de bär på eftersom vi normalt sett inte möter dem.

Handel med vilda djur är världens fjärde största illegala handel, efter droger, människohandel och vapen. Varje år säljs flera miljoner vildfångade fåglar, tiotusentals apor och ett oräkneligt antal andra djur på den internationella marknaden.

Kopplingen till att vi fångar vilda djur och ianspråktar alltmer av djurens hem genom skogsskövling, så att djuren tvingas närmare oss, är övertydlig när det gäller pandemier.

Vissa artgrupper är mer problematiska än andra när det gäller smittor till oss människor som ex. primater, gnagare och fladdermöss. Det finns många faktorer som ligger bakom fladdermusburna zoonoser, men den avgjort viktigaste faktorn är olika mänskliga intrång. Avverkning har lett till att fladdermössens naturliga habitat minskat. Habitatförlusten har tvingat fladdermössen och andra vilda djur att flytta ut ur sin naturliga nisch. Stressade fladdermöss som förlorat sina vanliga födo- och beteendemönster kommer i närkontakt med mänskliga boningar, vilket ökar risken för sjukdomsspridning till människor.

Vad finns det då för lösningar på detta? FN har utsett den 22 maj till den internationella dagen för biologisk mångfald. Målet är att uppmärksamma och öka medvetenheten om artrikedomens betydelse.

Genom Sida stödjer Sverige ett flertal större organisationer med projekt som på olika sätt arbetar bland annat med ekosystemförvaltning och att bevara den biologiska mångfalden för att kunna hantera zoonoser. Viktiga projekt som våra biståndsmedel går till.

Skydden för kvarvarande naturskogar och annan delvis orörd natur behöver stärkas. Och ni som inte vill skydda den biologiska mångfalden för dess egen skull kan göra det av helt egoistiska skäl, som att vara rädd om er egen hälsa. Skälen spelar ingen roll, det är skyddet som är viktigt för mångfalden.

Vi behöver också arbeta mer med att förebygga uppkomsten av pandemier, för när de väl är här är de svåra att hantera. I samarbeten som One Health, som för samman veterinärer, humanmedicinare och forskare, försöker man få en bättre artöverskridande övervakning. I Sverige finns nätverket ”One Health Sweden”.

Det finns idag inga bindande globala överenskommelser om djurvälfärd. Ett flertal länder, däribland Sverige, har efterfrågat en global FN-deklaration om djurvälfärd.

Det arbetet brådskar, behovet av globala överenskommelser som tydliggör djurens rättigheter och sätter stopp på de avarter som hotar såväl människors hälsa som djurens välfärd, har aldrig varit större än nu.