Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Tomas Oneborg / Svd / TT

Grannsamverkan eller medborgargarde?

Att polisen vill ha allmänhetens hjälp är fullt rimligt, men frågan är hur mycket ansvar som kan, och ska läggas på medborgarna.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

På flera håll i länet härjar det ungdomsgäng som verkar göra sitt allra bästa för att få människor att känna sig otrygga. I Falkenberg har området Falkagård återigen blivit ett epicentrum för skadegörelse, ofredande och trakasserier. Den goda utvecklingen i området, som redan förra året hade vänts till en nedåtgående spiral, visar inga tecken på att återvända. De drabbade är de boende, där och i närbelägna områden. Var för sig är de flesta brott som begås ringa, men när en boende berättar att de alltid har markisen nedsänkt för att undvika att få stenar kastade in i sovrummet under nätterna, då står det rätt klart att även lindriga brott kan få mycket allvarliga konsekvenser.

Dessutom förekommer det också grövre brott. I lördags blev en pojke i 15-årsåldern rånad av flera personer, beväpnade med pistolliknande föremål. Samtidigt som skadegörelsen sker urskillningslöst och målen verkar väljas godtyckligt är det fullt klart brotten inte rör sig om någon stundens ingivelse. Boende i området berättar nämligen att våldsverkarna är maskerade. På torsdag kväll hålls ett möte mellan myndigheterna och de boende i området.

I Kungsbacka dras man med liknande problem. Ett mopedburet ungdomsgäng med förkärlek för mordbränd trakasserar sin omgivning så till den grad att Kungsbackapolisen känner sig nödgad att be allmänheten om hjälp. I ett inlägg på Facebook uppmanar man dels föräldrar att hålla reda på sina barn. Detta är ju en högst rimlig begäran. Om du vet att det finns ungdomar i trakten som åker runt på kvällarna och begår brott, och ditt eget barn kommer hem sent efter att ha varit ute med just sin moped, då ställer väl man åtminstone några frågor? Polisen vill dock ha mer hjälp än så. Man får visserligen redan in många tips men polisen vill också ha hjälp så att säga på fältet. Man föreslår att boende i de utsatta områdena ska gå samman och se till att vistas ute på kvällar och helger. ”Istället för att stänga in sig tycker jag att man ska samla ihop några stycken och gå ut och gå istället”, som kommunpolisen Anna Lindqvist uttrycker saken.

Grannsamverkan är i sig inget märkligt. Att en grupp människor samarbetar för sin gemensamma trygghet är vad vi har gjort sedan urminnes tider. Karikatyren av den överdrivet misstänksamme, som ligger med kikare bakom pelargonerna, finns säkert också på sina håll men över lag får det sägas vara mycket naturligt att vilja värna om sin egen säkerhet.

Frågan är i hur stor utsträckning det bör vara en del av brottsbekämpningen?

På frågan om det inte finns en risk att människor, om de känner sig tillräckligt otrygga, kommer ta lagen i egna händer svarar Falkenbergspolisens gruppchef Jan-Eric Vilén att han ”tycker det är bra att man reagerar och i vissa fall även agerar men det är viktigt att man håller sig inom lagens råmärken.”

Det är viktigt, och det pekar också på riskerna med att överlåta för mycket ansvar på medborgarna. Att nattvandra är en utmärkt trygghetsåtgärd och det kan tyckas att en grupp vuxna ska kunna hantera några mopedslynglar. Frågan är bara var gränsen går? Som vi sett så rör det sig ibland om grövre brott, i Borås blev en man misshandlad på det mest ohyggliga sätt bara för att han konfronterat det ungdomsgäng som kastat ägg mot den bil han körde.

Kommer vanliga medborgare vilja nattvandra om det är sådant man riskerar? Kommer man göra det utan att försäkra sig om att kunna sätta hårt mot hårt?

När grannsamverkan behöver bli medborgargarden, då har inte bara brottsligheten fått breda ut sig ohejdat, då är även själva rättsstaten i fara.