Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Katarina Erlingson: Grön omställning kräver bättre samverkan

Ledare 3/2. Lagar och förordningar beslutas av riksdag respektive regering, men hur de sen ska förverkligas är ofta upp till myndigheter att tolka. När det finns tolkningsutrymme ägnar sig myndigheter åt att lägga sig på den säkra sidan, det vill säga den med hårdast tolkning. Det kan få för politiker oanade konsekvenser; deras fina intentioner i beslutet kan bli förfelade ute i verkligheten. Att detta sker är inget konstigt i ett land med självstyrande myndigheter och det kräver att politikerna tar sitt ansvar.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Bild: Johan Nilsson / TT
Bild: Johan Nilsson / TT

Dels måste ministrar och riksdagsledamöter se till att formuleringarna i lagtexterna är så rättvisande som möjligt gentemot vad man vill uppnå, dels måste man kunna ändra och förbättra om det visar sig behövas. Att ändra lagar är inte gjort i en handvändning och därför är det extra viktigt att det blir rätt från början.

Det är ofta mycket goda intentioner i beslut kring lagar och strategier som tas i riksdagen, till exempel när det gäller livsmedelsstrategin, skogsprogrammet och mineralstrategin. Men om riksdag och regering inte samtidigt med de vackra orden i strategierna ser till att anpassa lagstiftningen kan det bli mycket svårt att nå intentionerna. Myndigheternas regleringsbrev måste gå hand i hand med de vackra orden, men det är långt ifrån alltid som det fungerar. Inte att undra på då att det verkar som att det inte händer något kring program och strategier.

För att till exempel uppnå hållbarhet och en grön omställning krävs samarbete med akademi och näringsliv. Då är det bra om dessa parter är konstruktiva och försöker skjuta beslutsfattarna framför sig. Den så kallade Balanskommissionen släppte nyligen en lösningsrapport för att komma närmare en grön omställning. Balanskommissionen består av åtta stora företag inom sektorerna energi, gruva, mat och skog. Den leds av de numera fristående rådgivarna och före detta ministrarna Lena Ek (C) och Anders Sundström (S).

I lösningsrapporten lyfter man fram att myndigheter på alla tre samhällsnivåer måste få ett ”tydligare uppdrag att främja näringslivsprojekt som bidrar till omställning och till de strategier som antagits av riksdagen”.

Det är bland annat inte rimligt att tillståndsprocesser ska behöva ta över tio år. Det är inte många företag som orkar hålla i entusiasmen för ett projekt under så lång väntan, vilket är förödande för Sverige som innovativt land.

Balanskommissionens förslag innebär främst en attitydförändring hos myndigheter och deras vilja att samverka med varann. Det är inte rimligt att de olika länsstyrelserna ska kunna komma till helt olika slutsatser kring liknande frågor.

För att lyckas i den gröna omställningen krävs dessutom ändring av många lagar, då en del lagar förefaller att motverka varann. Detta är inga nya problem, och just därför är det hög tid att regeringen på allvar tar tag i att hitta lösningarna.