Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

reparation på fästningen Bild: Dick Gillberg

Maria Haldesten: Giftig fabrik mer skyddsvärd än Varbergs särart?

Stadsarkitektur engagerar allt fler, både i Varberg, Sverige och internationellt. Och ett skönhetsråd likt Stockholms är ingen oäven tanke.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 23/9. Vad får man om man använder samma förorenade fabrikshall om och om igen? Det kan byggnadsnämndens ordförande kanske svara på?

Christian Persson (C) har ju funderat en del kring det där med genetik. Och redan hunnit dra slutsatsen att överdriven omsorg om Varbergs DNA kan leda till inavel, något han nyss påtalade i fullmäktige. Så vad giftrester riskerar att göra med arvsanlag och biologi kan han säkert räkna ut.

Ändå kämpande Persson länge i motvind för att bevara sunkiga byggnader i det som hans partikollega, Harald Lagerstedt, ironiskt döpte om till Kvarteret Smutsen. Nu har dock fabriksnostalgin fått fäste i en bredare krets. Varberg skall satsa miljonbelopp på fortsatt bevarande av den omdiskuterade B-hallen.

Sådana silkesvantar kan dock inte varje Varbergskt kvarter räkna med. Det var vad Liberaler och Kristdemokrater varnade för under en lång fullmäktigedebatt. Skälet serverades de alltså redan i inledningen. Det var då Christan Perssons indirekta pik till en partikollega kom.

Uttrycket Varbergs DNA - som på goda grunder fått fäste - myntades nämligen av arkitekten Håkan Cullberg när han hade engagerats som kreativ ledare för stadsutvecklingsprojektet. Han gick grundligt tillväga för att dokumentera Varbergs karaktär, i syfte att skapa ett Västerport i samklang med den unika stad som lockar så många hit.

Det var en berömvärd insats som även ligger i samklang med tiden. Arkitekturupproret, som uppstått som en reaktion mot tidigare och pågående förstörelse av stadsmiljöer runt om i vårt land, har bidragit till att på upp stadsbyggnadsfrågor ”på kartan”. Fler politiker har uppfattat signalerna och insett vikten av att hitta en vettigare balans mellan stadstillväxt och respekt för existerande stadsmiljö. På sina håll korrigeras gamla misstag - fula ”domuslådor” ersätts med mer stilmedvetna hus som gifter sig bättre med torget eller området.

Insikten om det vackra stadsrummets betydelse för såväl en stads attraktivitet som människors hälsa har vuxit även internationellt. Det brittiska ”arkitekturupproret” har betydligt fler år på nacken och talespersoner högt upp i kungahuset.

”Vi ser inte skönhet som en kostnad, att förhandlas bort så snart byggnadstillstånd har givits. Det ska vara riktmärket för alla nya utvecklingsprojekt”.

Så inleds slutrapporten från den ”Building Beautiful Commission” som arbetat på uppdrag av den brittiska regeringen.

Ett slags skönhetsråd av det slags om Michael Bonde föreslog under sitt långrandiga inlägg i fullmäktige? I alla fall en kommission i den andan. Och skönhetsråd vore inget unikt om det skulle inrättas här – huvudstaden har haft ett i över hundra år.

Å andra sidan är ett skönhetsråd ingen garanti mot stadsbyggnadsmisstag, vilket exempel i Stockholm visar. Precis som det i och omkring Varberg finns exempel på fall där insatta råd från Kulturmiljö Halland har mottagits som något katten släpat in.

Men ändå, ett råd till skydd för Varbergs skönhet är ingen oäven tanke. Klokt sammansatt kan det bidra till stadsbyggnad med kvalitet, medborgarinkluderande arkitekturdebatt – och vid behov dra i nödbromsen om Varbergs exempelvis byggnadsnämndspolitiker drabbas av fartblindhet.

Varberg bör inte bli en stad där man bevarar gifthärdar, men smäller upp dominanta, skyhöga ”signaturhotell” mitt i hjärtat av staden. Och den insikt om grönskans betydelse som bidrog till att Societetsparken en gång byggdes får inte glömmas bort i förtätningsivern.