"All offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Så lyder regeringsformens första kapitel, första paragraf. Vårt samhälles och statsskicks absoluta demokratiska grundpelare. Men vilka är egentligen ”folket”? Det kan man utläsa ur regeringsformens tredje kapitel, fjärde paragraf. ”Rösträtt vid val till riksdagen har varje svensk medborgare som är eller varit bosatt i riket och har fyllt arton år. Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riksdagen.”.
Om folket är svenska medborgare och folket skall ha lika rösträtt innebär ordalydelsen att barn och unga under 18 år inte räknas vara en del av ”folket”. ”Folket” får rösta, och det får inte de. ”Folket” får välja vilka representanter som skall föra deras talan i Sveriges riksdag, och det får inte de. ”Folket” får bestämma vilka frågor som Sveriges politiker skall prioritera, och det får inte de.
Idag blir man straffmyndig vid 15 års ålder. Man kan starta företag och betalar skatt på sin lön från 16 år. Trots att man har skyldigheter tillåts man inte påverka sina rättigheter. Det är inget annat än ett demokratiskt misslyckande.
Och argumenten till att inte sänka rösträttsåldern haltar. Främst brukar motståndet peka på en bristande mognad och kunskap hos 16 åringarna. Om man nu skulle basera rösträtt på mognad och kunskapskrav så skulle konsekvent en stor grupp av Sveriges vuxna förlora sin. Att utan att tänkta sprida falska nyheter på nätet, uttrycka sig homofobiskt, rasistiskt och sexistiskt eller som exempelvis som Ebba Busch Thor misslyckas med partiets egna utformade litteraturtest kvalificerar knappast högt på kunskaps- och mognadsskalan.
Rösträtt 16 är inte heller en så kontroversiell fråga som vi har gjort det till i den inhemska debatten. EU-parlamentets rekommendation till medlemsländerna är att ha 16 år som rösträttsålder i EU-valen. I Norge, Tyskland, Irland och Nederländerna har man sänkt rösträttsåldern i kommunalvalen, vilket gett en mycket positiv effekt. Delvis har det politiska engagemanget bland unga ökat, men också har det hjälpt integrationen bland unga invandrare. Idag är inte heller rösträttsåldern för förstagångsväljarna 18 år, utan dryga 20. Eftersom det är fyra år mellan valen och man inte får rösta förens sin födelsedag är de allra flesta förstagångsväljarna både myndiga och valbara i två år innan de röstar. En sänkt rösträttsålder skulle råda bot på även detta demokratiska glapp.
I slutändan är det dock inte de positiva effekterna som ska lyftas som huvudskälet till att införa sänkt rösträttsålder. Det handlar om rättigheter och skyldigheter. Det finns en grupp i Sverige på knappt 200 000 unga som har skyldigheter gentemot staten, men som inte kan hävda eller påverka sina rättigheter. Det är fel och en ful reva i vår demokrati. Gör din plikt, kräv din rätt – det är dags för rösträtt 16!
