Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Flytt av dementa är en hälsofara

Hänsynslöst att låta de äldres behov väga så lätt att man medvetet utsätter dem för vad anhöriga liknat vid ett slags ”dödshjälp”.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 28/10. Gamla Agda vet ju ändå inte var hon är…

Nej, fullt så illa lät det kanske inte när socialnämnden slog klubban i bordet och beseglade ödet för en känslig grupp sjuka äldre i Varberg.

Däremot är det uppenbart att dessa människors behov ansågs vägra lättare i en strid om knappa resurser – en strid där en utsatt grupp nu öppet ställs mot en annan.

– Det största behovet vi har just nu och framöver är LSS-boenden, och de här lokalerna passar jättebra, förklarade Erland Linjer (M), ordförande i Socialnämnden.

Därför skall de dementa slängas ut från Ängslyckan till våren, för att ge plats åt ett LSS-boende.

Att lokalerna anses passa även för de äldre som redan bor där har man fäst mindre vikt vid. Chocken hos de anhöriga är lätt att föreställa sig.

Agerandet framstår inte som mindre vackert givet att ansvariga politiker, in i det sista, valde att mörka planerna. Det blev kalla handen när Hallands Nyheter – eftersom många anade oråd – begärde ut underlag till dagordningen inför veckans informationsmöte och beslut. Handlingarna klassades som ”en del av ett ärende och således att betrakta som arbetsmaterial”.

Självklart? Nej, inte om offentlighetsprincipen respekterades på det sätt som de flesta lärt sig uppfatta den. Tyvärr är en ny ”rutin” under uppsegling. Den innebär att myndigheter, i växande grad, klassar upplysande handlingar som arbetsmaterial. På så vis kan myndigheterna exempelvis sopa intern kritik eller varningar under mattan. Och man kan hindra personal och anhöriga från att komma förberedda till ett möte.

Smidigare då att kallt släppa bomben och fatta beslut dagen efter. Då hinner inte kritikerna effektivt formera sig.

– Jag har stor förståelse för att detta kommer vara ett jättejobbigt besked för de boende och deras anhöriga, låter det från ansvariga chefer och förtroendevalda.

Jobbigt? Det är en underdrift. Ordvalet ger intrycke av att man inte förstår konsekvenserna – eller tror att andra inte gör det.

För den anhörige blir det en orosskapande påfrestning. För sköra äldre är det en hälsorisk. För även om gamla Agda endast i klara stunder vet exakt var hon befinner sig, skapar en flytt ångest och stor stress.

– Att flytta på gamla och dementa, det är som att ge dem dödshjälp! Så reagerade en upprörd anhörig i samband med en liknande flyttkarusell i en annan svensk kommun.

Den protesten har viss bäring. En flytt kan få dramatiska konsekvenser – i synnerhet om miljöombytet dessutom innebär en förlust av de trygga händer han eller hon har vant sig vid. Det spelar ingen roll hur moderna de nya lokalerna är eller hur fina fågelslingor som pryder väggarna.

För övrigt får den aktuella gruppen dementa nog aldrig se de där omskrivna fåglarna i Träslöv.

Det skulle innebära att de skulle tvingas flytta en gång till. De kommande demensboendena beräknas nämligen vara färdigbyggda betydligt senare än det datum utflyttning från Ängslyckan är planerad till.

– Vi vill att Varberg ska få studiebesök för att man vill se hur vi jobbar med personal och metoder.

Så sade Erland Linjer i en HN-intervju för ett år sedan – om kommande byggen i Träslöv och Breared förra året. Han talade vackert om helhetssyn och att sätta individens behov i Centrum.

Men först skall man alltså göra sig av med en fungerande verksamhet, splittra en personalgrupp där det finns viktig demenskompetens, och utsätta en grupp sköra äldre för flyttkarusell.

Det är lätt att frestas att citera Greta Thunberg. Människor lider. Hur vågar ni?