Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
STOCKHOLM 2018-04-19Hédi Fried, författare och psykolog, talar vid Riksarkivets 400-årsjubileum. Foto: Pontus Lundahl / TT / kod 10050 Bild: Pontus Lundahl/TT

Maria Haldesten: Förringa inte risker, historia kan upprepas

När "realister" faller för SD-sirenerna förminskas verkliga risker. Och hotfulla nazister avfärdas som vilsna löss.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 27/9. Kloka Hédi Fried går rakt på sak. Det finns inte tid för annat. Klockan tickar. Inte bara för den 94-åriga förintelseöverlevaren, utan för det demokratiska samhället.

”Ni måste förstå och agera. Det är allvar nu. Det kan gå fort.” säger hon, bland annat i en DN-intervju.

Hédi Fried hymlar inte. Hon pekar gång på gång på likheterna med 30-talet. På hur SD:s inträde i riksdagen blev början på en stegvis värderingsförskjutning som på sikt kan leda till att historien upprepar sig. Om vi inte förstår att hålla emot.

I det läget nöjer sig inte vissa liberalkonservativa opinionsbildare att slå händerna för öronen. I stället avfärdar de uppenbara paralleller på ett häpnadsväckande respektlöst sätt. De observanta anklagas för att vara alltför ”kreativa” (alltså för att hitta på) och för att ”vulgarisera debatten”. Eller så påstås att förintelseöverlevare utnyttjas som ”bulvaner” av vänstern med flera.

Jag betvivlar dock att de förintelseöverlevare som valt att fortsätta kämpa in i det sista anser sig vara utnyttjade. De är nog snarare förtvivlade över att det finns så många som medvetet och ogenerat försöker bagatellisera det de har att säga, försöker förminska deras erfarenheter och klokskap.

Att avfärda varje varning som överdriven är förstås bekvämt för den som vill kapa banden till liberala partier till förmån för ett regeringsunderlag där SD ingår. Många är de nyttiga idioter som nu står på kö för att bidra till den fasadtvätt som SD självt så länge försökt ägna sig åt. Men röta går inte att få bort med klorin, vilket gång på gång visar sig när företrädare för partiet vädrar sina unkna värderingar om judar, samer, Ryssland, muslimer och så vidare.

”Vi kompromissar med de värden vårt öppna samhälle bygger på – värden som utgör grundvalen för det svenska näringslivets framgångar.” skriver ett antal näringslivsföreträdare i DN. Detta i en bitsk motreaktion mot andra näringslivsföreträdare som i dagarna uttryckt sin förkärlek för att tumma på principerna. Det beskrivs som rimligt att ge efter och låta SD få precis det inflytande partiledaren klart och tydligt deklarerat att han förväntar sig. Men pragmatiska eftergifter är en skälm. Det är naivt att låta sig lockas av SD-sirenernas lockrop. I synnerhet som vi vet vart det kan leda, just för att det har hänt förut.

Man skall inte ropa vargen kommer när det mest ”handlar om en vilsen lus” resonerar opinionsbildare om hotet från den typ av rörelse som SD har sina rötter i. Och visst kan det finnas poänger med att inte bjuda NMR-extremister på de farlighetsetiketter de gärna vill klistra på sig själva. Samtidigt väcker ”vilsen lus”-epitetet frågor. Är det så vi bör referera till terrorister som genomfört bombdåd i Sverige? Är epitetet förbehållet nazister, eller bör det tillämpas även på islamister? Är någondera rimligt?

Städaren som överlevde men blev svårt skadad efter bombdåden i Göteborg, liksom alla de som senare hotats, lär ha en del att erinra mot upprop som förefaller syfta till att bagatellisera det hot som finns. Extremisterna inom NMR bistås av främmande makt. Säpo har varit väldigt tydliga med att NMR anses ha förmåga begå grova våldsbrott som kan omfattas av terrorlagstiftningen.

Så låt oss inte linda in det. NMR är ett hot mot rikets och svenska medborgares säkerhet. SD är de liberala värderingarnas fiende. Och om alltför få fattar det kan vi gå i samma gamla fälla om igen.