Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Maria Haldesten
Bild: Maria Haldesten

Maria Haldesten: Förlegat förmynderi hämmar Hallands vingårdar

Skördarna är bättre än någonsin. Måtte politiken gå samma väg. Det våras för gårdsförsäljning, på alla sätt.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 14/10. Som borta. Fast hemma. För visst väcker åsynen av prunkande vinrankor på ­böljande sluttningar en känsla av att befinna sig någon helt annanstans. I Toscana kanske? Eller i Schwarz­wald – där solarisdruvan kommer ifrån. Svenska vinodlingar har vi ännu inte hunnit vänja oss vid. Men klockan klämtar för fler.

Vid sluttningens fot tar dock drömmen slut. Någon liten gårdsbutik att botanisera i finns det ­förstås inte. Den sortens ­”dekadens” förväntas svenskar inte ­kunna hantera. Åtminstone inte än.

För en ljusning kan skönjas vid horisonten. Det läcker hoppfulla signaler från den pågående utredningen om Gårdsförsäljning. ­Visserligen varnas det samtidigt för krångligt regelverk. Men ändå ...

Det är lätt att konstatera att ett ­positivt utredningsbesked vore väl tajmat. Det har varit ett sällsynt gott vinår i Halland och ­övriga ­landet. Inte nog med att skörden väntas bli bättre än någonsin. ­Fälten har dessutom ­utökats och de halländska vinodlarna har blivit fler.

Att det redan bubblar, jäser och destilleras på flera håll i ­länet, trots allt krångel som omger verksamheten, är oerhört positivt. ­Utöver entreprenörsanda har nya dryckes­trender givit utvecklingen en skjuts. Och kanske också den ökade självkänsla som följt på ökat internationellt intresse – samt en rad Matlandet-satsningar.

Sverige förknippas inte längre bara med mesiga köttbullar och intetsägande pilsner. Halland kan ­numera till och med stoltsera med internationellt prisbelönt gin!

Enligt tillverkarna kunde det lika gärna blivit calvados, för äpplen finns det också gott om. Och äpplen kan man, som bekant, pressa till mer än must. Men även den sortens tillverkning hämmas förstås av en omogen lagstiftning. Den saken hymlar inte Kirsten Jensen med. Hon är rådgivare på Länsstyrelsen i grannregionen norr­över, och har gedigen kunskap kring både trädgårdsodling och gårdsförsäljning.

I tidningen Skaraborgsbygden lägger hon ut texten om varför det vore bra om de lokala äppelodlarna fick sälja sin egenhändigt tillverkade alkoholhaltiga cider.

– Då skulle många komma ut och dessutom köpa med sig lite när de ändå besöker en odling. Svenskarna har förändrat sitt sätt att hantera alkohol. I dag köper de efter smak, inte för att bli fulla, säger hon.

Priset på hantverksmässigt framställda varor – och restiden – är andra faktor som gör att det är närmast helt uteslutet att gårdsförsäljning skulle inverka menligt på folkhälsan. Däremot skulle en förändring ge tydliga positiva effekter.

”Det ökar möjligheten till ­näringsverksamhet på lands­bygden och förbättrar förut­sättningarna för en levande landsbygd”, skrev bland andra Chris­tofer Bergenblock i en ­debattartikel redan för flera år ­sedan. Att just Centerpartiet drivit frågan särskilt hårt är knappast förvånande med tanke på landsbygdsperspektivet.

Att kampen inte uppskattats helt av Systembolaget är uppenbart. För några år sedan fick System­bolaget massiv kritik efter synkroniserade lobbykampanjer mot bland annat gårdsförsäljning. I ett öppet brev till riksdagens ledamöter påstod vd:n, mot bättre vetande, att gårdsförsäljning skulle rasera Systembolagets monopol.

Exempel från grannlandet ­Finland visar dock att så inte är fallet. Där har fruktviner kunnat köpas från gårdsbutiker länge. Och numera får mikrobryggerier sälja egentillverkad öl. Det har inte fått Alkos väggar att falla ihop eller EU att utlysa bannbullor.

Kanske är det därför som Systembolaget, åtminstone för stunden, har mildrat tonen vad gäller gårdsförsäljning. Samtidigt för­söker man fortfarande att markera revir genom att understryka ­vilken utmärkt service man ­erbjuder lokala producenter – och vilken god hjälp man indirekt ger dem som vill skala upp sin produktion.

Vi hallänningar kan dock konstatera att Systembolaget alltför ofta avslöjats med att säga en sak och göra en annan. Kampen för ett bolag i Ullared är ett dystert exempel.

Efter att ha ljugit hallänningarna rätt upp i ansiktet i fråga om etableringspraxis, bytte System­bolaget äntligen fot. Tio års kamp, inte minst från Marie-Louise Wernerssons (C) sida, tycktes äntligen ha burit frukt 2018.

Men än lyser det ”servicevänliga” bolaget med sin frånvaro vid Sveriges största turistmål.

Saktfärdigheten, i kombination med en tidigare extremt fientlig inställning till gårdsförsäljning, ger sammantaget en bild av ett bolag som mest är till för staden. Inte för (hela) landet.

Så kan vi inte ha det.

Sverige behöver en mer landsbygdsvänlig politik – även vad ­gäller försäljning av alkoholhaltiga produkter.