Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Erna Solberg blir en historisk norsk ledare

Karl af Geijerstam: Statsminister Erna Solberg har lyckats att utvidga den norska regeringen så att den nu bildar en majoritet i Stortinget. Detta trots att det finns djupa värderingskonflikter mellan partierna.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Efter veckor av intensiva förhandlingar på Granavolden Gjæstgiveri på Hadeland, några mil norr om Oslo, var det under torsdagen dags för de beslutande organen i Høyre, Fremskrittspartiet, Venstre och Kristelig Folkeparti att fatta de avgörande besluten om att bilda en norsk, borgerlig majoritetsregering.

Sedan valet 2013 har regeringen Erna Solberg (Høyre och Fremskrittspartiet) haft majoritet i Stortinget för att få igenom statsbudgeten genom samarbetsavtal med Venstre och Kristelig Folkeparti. För ett år sedan tog Venstre steget in i regeringen. I höstas hade Kristelig Folkeparti en mödosam politisk beslutsprocess som slutade med att KrF valde med knapp majoritet att inleda regeringsförhandlingar. Alternativet var att i stället inleda förhandlingar om budgetsamverkan med Senterpartiet och Arbeiderpartiet och därigenom ge statsministerposten till AP:s Jonas Gahr Støre. Men partiledare Knut Arild Hareide fick vika sig för partimajoriteten.

Under torsdagen samlades partiledningarna för alla fyra partier på Gardermoens flygplats. Även om alla fyra partier är i någon mening borgerliga, så spretar de fyra partiernas ideologiska profiler åt alla håll. KrF är ett djupt värdekonservativt parti, men ganska långt till vänster på vänster-högerskalan och positiv till invandring. Venstre är ett liberalt parti, men har en mycket skarp miljöprofil. Fremskrittspartiet bildades som ett populistiskt högerparti, men har på senare år framhävt sin invandringskritiska profil. Det finns gott om politiska skiljelinjer mellan partierna. Därför har förhandlingarna också varit­ långa och komplicerade. Norska medier rapporterar att Venstres partiledare Trine Skei Grande vid ett tillfälle tog med sig hela förhandlingsgruppen och gick ut ur rummet i protest mot dålig framgång i klimatpolitiken.

De fyra stora stötestenarna var områdena abort, invandring, klimatpolitiken samt alkohol- och narkotikapolitiken. KrF har lyft inskränkningar i abortlagstiftningen, vilket har vållat stor debatt i Norge. Bland annat vill partiet göra så kallad fosterreduktion, där ett av två foster aborteras vid en tvillinggravididet, förbjuden.

I de sista avgörande timmarna under torsdagen var journalister strängt förbjudna att komma in. Alla fick stänga av och låsa in sina mobiltelefoner. Pressen var stor på alla inblandade att man skulle kunna komma fram till en historisk regeringsbildning. Inte sedan Kåre Will utvidgade Høyre-regeringen 1983 har Norge haft en borgerlig majoritets­regering. Så, klockan 21.30 kunde NRK sända presskonferensen där Erna Solberg, Siv Jensen (FrP), Trine Skei Grande (V) och Kjell Ingolf Ropstad (KrF) presenterade huvudpunkterna i den 108 sidor långa politiska plattformen som partierna hade kommit överens om.

Som väntat hade alla partier fått igenom några hjärtefrågor som de kunde berätta om. Siv Jensen annonserade att bompeng (trängselskatt) nu ska bli avdragsgill och att antalet kvotflyktingar ska kunna sänkas om fler söker asyl i Norge. Landet för en fortsatt stram invandringspolitik, underströk hon. Jensen poängterade också en parlamentarisk realitet. Eftersom en majoritetsregering har bildats, kommer alla FrP-segrar också att bli verklighet. Fram tills nu har regeringspolitik som har burit FrP-prägel löpt risken att bli nedröstad eller bortförhandlad i Stortinget.

Men det som alla pratade om efteråt var KrF:s politiska seger, att regeringen nu ska verka för ett förbud mot fosterreduktion. Kjell-Ingolf Ropstad uttalade i den efterföljande partiledardebatten som NRK sände att ”klarer du å bære fram ett barn, klarer du to”, något som väckte stor kritik och en flodvåg av kommentarer på sociala medier. Arbeiderpartiets Jonas Gahr Støhre reagerade direkt: ”Skal du avgjøre det, Kjell Ingolf Ropstad? Det skal kvinnen avgjøre.” På fredagsmorgonen fick Ropstad göra avbön i NRK:s Politisk kvarter, där han sa att det var ett klumpigt (”krøkkete”) uttalande.

Men den politiska segern för KrF kanske var det som fick partiet att gå med i regeringen. In i det sista var det osäkert och majoriteten inom KrF visade sig vara väldigt tunn. På torsdagskvällen avgick Knut Arild Hareide som partiledare.

Erna Solberg lyckades alltså med att bilda en majoritetsregering och få in ett parti vars partiledare motsatte sig detta politiska vägval. Det får man säga vara ett lyckat politiskt spel. Men Solberg är inte bara en skicklig spelare. Hon måste också ha andra personliga kvaliteter som får så många olika spretiga viljor att samla sig. Trine Skei Grande berättade att förhandlingarna hade varit hårda och tuffa, men att Erna Solberg är en ”sabla go chef”. De fyra partierna har tidigare varit i regeringen, men aldrig tillsammans. Att lyckas med att samla denna fyrklöver är en historisk bragd.

Även om de fyra partiföreträdarna var nöjda, så utstrålade de ändå inte glödande entusiasm. Det återstår att se hur sammanhållningen blir till valet år 2021. Å andra sidan är det bara två stats­budgetar dit och Solberg har hittills lyckats i alla förhandlingar tidigare.

Karl af Geijerstam, ledarskribent Bohusläningen (ob lib)

Detta är en gästledare - publiceras i HN efter ett gemensamt initiativ till utbyte. HN:s läsare får därmed ta del av utvalda ledare publicerade i Stampens västsvenska lokaltidningar. Läs mer i "Premiär för gästledare."