Efter ett långt och framgångsrikt yrkesliv skulle han kunnat luta sig tillbaka och skriva boken om olika sorters korvar (som han egentligen hade tänkt). Han skulle också kunna göra det många i hans generation gör – köpa en husbil och åka land och rike runt som en glad pensionär. Men den före detta TV4 vd:n Jan Scherman, snart 68 år, gjorde istället ett annat val: genom sin tv-serie har han sammanställt ett viktigt dokument om hur det står till med vår demokrati. Den tredje och sista delen sändes i SVT i torsdagskväll. (Har du missat den går den att hitta på svtplay.se.)
Tyvärr är det en ganska dystopisk bild som målas upp när Scherman ger sig på att granska demokratin utifrån olika perspektiv: näringslivets syn på utvecklingen, forskares och samhällsdebattörers funderingar och inte minst nuvarande och tidigare politiker vittnesmål och tankar om hur situationen ser ut. Det handlar om demokratin på kommunal nivå, på nationell nivå och hur utvecklingen ser ut globalt.
Precis som dokumentärer av den för tidigt bortgångne Hans Rosling har mycket att lära oss om den positiva utvecklingen i världen, har Schermans serie ”Länge leve demokratin” också ett högt utbildningsvärde. Budskapet är som tidigare nämnts inte speciellt glatt, men vi behöver uppenbarligen ruskas om för att förstå att demokrati inte är något vi kan ta för givet. Tv-serien borde från och med nu också bli ett självklart inslag i skolans samhällskunskap. Och för oss som redan passerat skolåren borde den sändas repris på repris i tv; repetition är all kunskaps moder.
Visst har vi rätt att ifrågasätta politikers beslut och visst finns en skyldighet att granska de politiska besluten. Detta är en del av det som är demokrati. Men en viktig del i en frisk och fungerande demokrati är också att visa respekt för de som väljer det politiska engagemanget. Inte på så sätt att vi ska visa oss underdåniga och i tysthet acceptera de politiska besluten, men vi ska alltid eftersträva att hålla kritiken och debattklimatet på en rimlig nivå. Högt i tak, ja; men hot och hat däremot tystar engagemanget och dödar demokratin.
Visst är det skönt att få luta sig tillbaka i lugn och ro, att få tid över för familj och fritid. Sådana stunder behöver vi alla då och då. Men om vi lutar oss tillbaka allt för länge, om vi överlåter samhällsansvaret och politiken åt ”dom andra”, om vi aldrig tar vår del av ansvaret för engagemanget som håller demokratin vid liv – det är då som demokratin blir syrefattig, tappar andan och kvävs.
Det sägs ibland att vi får de politiker vi förtjänar. Men det innebär också att vi till slut får den demokrati vi förtjänar. Och ska vi lära av historien så vet vi att demokratin inte kan tas för given. Demokrati är något vi måste arbeta för – i det lilla och i det stora.
