Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

STOCKHOLM 2015-03-06 Jordgubbssylt har runnit ut på en bänk Foto: Pontus Lundahl / TT / kod 10050 Bild: PONTUS LUNDAHL / TT

En vecka av ågren där fallet Ågren var värst

Låt inte allt kladd skymma veckans läskigaste lärdom, nämligen att en generaldirektör medvetet kan riskera liv och rikets säkerhet och komma undan med det.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 9/3. Svindlande lägenhetsaffärer, näriga utredare och gubbsjuka riksdagsledamöter. Den gångna veckan måste gå till historien som en av de allra kladdigaste i svensk politik. Att huvudrollerna spelats av ett par av de tyngre spelarna i svensk politik gör inte skandalerna mindre häpnadsväckande.

Att den matglade smålänningen skulle falla på eget begrepp på ”fössta tossdan i mass” känns nästan symboliskt – givet att många uppenbarligen känt till ofredandena under längre tid. Men hade inte Centerpartiet skridit till handling hade ju Moderata politiker kunnat förekomma och släppa bomben på självaste kvinnodagen. Det scenariot hade ju varit snäppet värre.

Betydelsen av strategisk tajming skall inte underskattas. Att avslöjandet om Maria Wetterstrands misstänkta jäv blir kända lagom till presentationen av utredningen om vikten av att satsa på flygbränsle är förstås inte en slump. Bättre tillfälle att sänka en i sak angelägen utredning är svår att tänka sig.

Nu står hon där, expolitikern som länge varit en av de allra mest slipade knivarna i MP-lådan, som en i raden av alla med sylt på fingrarna.

Fingrarna på den liberala riksdagspolitikern från Jönköping, som nu tar time-out, är kladdiga av liknande skäl. Upplägget att hyra lägenhet till marknadspris av maken var förvisso inget regelbrott. Och reglerna för ersättning kan förstås diskuteras eftersom de inte är särdeles generösa för den som ser sig tvingad att köpa sig en svindyr bostad snarare än att hyra. Men faktum kvarstår, det handlar om förtroendeskada, vilket nu även Liberalernas partisekreterare konstaterar.

Samtidigt är ju Löfdahlcirkusen ett bra sätt att få blickarna att vridas från Wikström-affären. Och det är ju lättare att offra en riksdagsledamot än partiets toppnamn till Europaparlamentet. Men faktum kvarstår, det var omdömeslöst av en heltidspolitiker att ta styrelseuppdrag i den omfattning hon gjort.

Hur förtroendeskadliga var och en av dessa avslöjanden än är, framstår de som futtiga i jämförelse med Transportgate. De märkliga och oroväckande efterspelet av den skandalen har dock, oturligt nog, hamnat i kladdfestens skugga.

För faktum är ju att en av de värsta svenska säkerhetsskandalerna steg för steg har förringats, med utslaget i AD som kronan på verket. Att Maria Ågren får tillbaka sin anställning och titel som generaldirektör är förstås i linje med hur Socialdemokraterna har hanterat berörda ministrar. Men det är icke desto mindre helt befängt.

För låt oss rulla tillbaka bandet. Maria Ågren må ha fått sin tjänst när en mycket redan satts i rullning. Men en ansvarskännande toppchef drar ju i nödbromsen. Istället ignorerade hon muntliga och skriftliga varningar och undertecknat en rad avsteg från säkerhetsskyddslagstiftningen.

Det som nu hänt innebär i princip att AD trumfar Säpo och Försvarsmakten. En direktör som satt statligt anställda personers liv i fara, en person som riskerat rikets säkerhet, får tillbaka sin anställning som om inget alltför allvarligt har hänt. Det innebär inte bara att Maria Ågren nu kan kvittera ut drygt 115 000 kronor i månaden fram till minst 2021. Hon får också ut lön retroaktivt för tiden från det avsked som AD ogillat.

Detta är veckans allra värsta skandal – låt inte övriga felsteg skymma detta faktum.

Låt inte allt kladd skymma veckans läskigaste lärdom, nämligen att en generaldirektör medvetet kan riskera liv och rikets säkerhet och komma undan med det.