Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Katarina Erlingson: En värdegrund får inte bara vara vackra ord

En organisation med flera tusen anställda har rimligen några rötägg och dessa får inte lov att förstöra företagskulturen.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Vid ett par tillfällen de senaste månaderna har myndigheter hänvisat till sin värdegrund när de behövt försvara sitt agerande. Svaren har gått ut på att eftersom myndigheten har en värdegrund måste alla medarbetare följa den och därför har inte någon på myndigheten gjort fel. I mina öron låter det som en nutida tolkning av termen ”nyspråk” i George Orwells bok ”1984”. Alltså att staten gör en nytolkning av ett ord eller begrepp för att använda i annat syfte.

Båda fallen handlar om misstänkt rasprofilering, det vill säga att myndigheten (i de här fallen polisen och tullen) väljer ut svarta personer för kontroll.

I en utmärkt artikel i DN den 2 augusti skrev Niklas Orrenius om rasism som många i Sverige inte vill se. Flera svarta personer vittnar i artikeln om behandling som bara kan bero på deras hudfärg, bland annat en man som i det närmaste utsätts för ett övergrepp av personal hos tullen. Tullarna som utfört det påstådda övergreppet uttalar sig inte i artikeln, men en biträdande chef förklarar att tulltjänstemännen aldrig gör fel. Enligt henne är personalen välutbildad och ”skolad i en korrekt värdegrund”.

Detta kan man vifta bort som en enstaka händelse - ett olyckligt uttalande av en chef. Men när det kom ett liknande uttalande från polisen i ett liknande ärende började jag fundera på om det blivit ett mönster inom svenska myndigheter.

Polisen i Malmö fick kritik för att ha valt ut en svart man för kontroll, vilket enligt denne händer var och varannan månad. Detta försvarade polisens välkända kommunikatör i en debattartikel i Kvällsposten. I en text byggd på lagtext och vad polisen får lov att göra i en kontrollsituation försäkrar kommunikatören att ”värdegrundsarbetet… står högt på alla våra agendor”. Hon skriver också att polisen inte får diskriminera personer.

Det låter bra. Men samtidigt är det uppenbart är att både tull och polis behöver se över sitt värdegrundsarbete, se till att de vackra orden också avspeglar sig ute i verkligheten. De kan inte bara vifta bort kritik. De behöver ta den på allvar och vara ödmjuka inför att det tyvärr finns människor som upplever att de kontrolleras enbart på grund av sin hudfärg. Och de behöver vara ödmjuka nog att inse att det tyvärr finns yrkesföreträdare som faktiskt gör fel, missköter sitt jobb.

Det finns anledning att tro att även kommuner och andra offentliga organisationer behöver se över sitt värdegrundsarbete. Exakt hur ett praktiskt arbete kring dessa svåra och viktiga frågor ska se ut måste varje organisation anpassa efter sitt behov. Men särskilt viktigt är det för myndigheter som har rätt att kroppsvisitera eller kroppsbesiktiga människor att man har en levande diskussion kring värdegrundsfrågor. En organisation med flera tusen anställda har rimligen några rötägg och dessa får inte lov att ta över och förstöra företagskulturen.

Ett första steg är att ledningen ser problemen. Om man inte gör det kan man heller inte göra något åt dem och då blir det farligt. Då riskerar det som är ruttet sprida sig i organisationen.