Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Framtid Falkenberg budget 2022-2024 Bild: Alma Tallborn
Framtid Falkenberg budget 2022-2024 Bild: Alma Tallborn

Katarina Erlingson: En svår match för C och M i Falkenberg att återfå makten

Ledare 6/9. Det är hög tid för Centerpartiet i Falkenberg att lägga in nästa växel för att kunna komma tillbaka till makten efter en mandatperiod i opposition. Den nya ledaren Anneli Andelén är inte så ny längre, men hon verkar inte ha fått bukt med bitterheten hos vissa i partigruppen över att man förlorade majoriteten efter många år vid rodret. Ska partiet komma tillbaka till styret igen krävs det ett tätt lagarbete.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Att leda ett parti som vant sig vid att sitta vid makten kan inte vara en lätt match, ens om man har många landskamper bakom sig som ju Andelén har som fotbollsspelare. När det fortfarande verkar som att en del i laget maskar under matcherna eller försöker sig på divaspel blir det svårt för en lagledare att skapa ett lag i dess rätta bemärkelse. I politiken är det inte lika lätt som i fotbollen att permanent bänka spelare, alla i fullmäktige sitter där på väljarnas mandat.

Men ska ett parti fungera krävs det ändå lagarbete, så det är hög tid att de bittra och förgrämda delarna av Centerpartiet biter ihop och börjar uppföra sig som vinnare. Det räcker inte att ha en duglig lagledare utan det krävs att alla gör så gott man kan för laget.

Att sitta i opposition är en konst, likaväl som det är att styra i majoritet. Centerpartiet har uppenbarligen inte funnit sin oppositionsroll. De samkörda ledarna för Framtid Falkenberg förvånar sig över att C och M inte ”opponerar” bättre än vad de gör, att partierna helt enkelt är ”för snälla”. Det skrivs för få motioner, och ofta ändras beskeden från kommunstyrelsen till något annat när det är dags för kommunfullmäktige. Det kan inte bara bero på att ny information tillkommit, utan tyder på en partigrupp som beter sig som ett korplag utan styrsel.

Även Moderaterna har sannolikt interna problem. Att den tidigare ledaren Claës Ljung lämnade partiet efter att ha petats ner på listan har rimligen skapat konvulsioner. Kanske är några ändå nöjda med att han lämnat, då han mest verkar vilja företräda sig själv snarare än ett parti. Hans byte till Sverigedemokraterna skulle i alla fall kunna tyda på det.

Kronprinsen Michael Svensson lämnade riksdagen och var tänkt att ta över från Ljung, men föll efter trassel med reseräkningar. Ninni Gustavsson tvingades därför snabbt att ta över ledningen, vilket knappast kan ha varit lätt. Av personliga skäl väljer hon nu att trappa ner och M behöver så småningom utse en trolig efterträdare. Det svajar alltså betänkligt inom oppositionen i Falkenberg. Inte blir huvudvärken mindre av att det krävs okonventionella samarbeten för att slippa samarbeta med Sverigedemokraterna. Det krävs mer eller mindre avancerad matematik för att runda SD:s sex mandat.

Ska Centerpartiet komma tillbaka till makten krävs också andra saker. Som att man försöker skapa bra relationer med de forna allianskamraterna Liberalerna och Kristdemokraterna. Lars Fagerström (L) signalerar att det är dags att trappa ner, vilket kan ses som naturligt med ålderns rätt. Det tyder på att ett nytt förstanamn bör vara på gång, även om listorna inte sätts förrän någon gång efter årsskiftet.

Om L kommer in i kommunfullmäktige – siffrorna på riksplanet förskräcker ju – kan nya relationer vara avgörande för om C kommer tillbaka till makten. På kommunal nivå kan det mesta hända. Där är personkemi mycket viktigare än ideologi, pragmatism viktigare än plakatpolitik.

Att L och KD bytte sida efter valet 2018 verkar ha varit så enkelt som att S och MP snabbt gick med på de krav som KD och L hade, bland annat p-skivor och fri bussåkning för 75-plussare. Uppenbarligen var C och M inte tillräckligt lyhörda eller tillmötesgående mot sina mindre kamrater och det straffade sig alltså.

Det krävdes tydligen bara två förhandlingsträffar för att Per Svensson (S) skulle kunna skaka hand och säkra matchen, det vill säga rollen som kommunstyrelsens ordförande. Eftersom S av tradition är ett maktparti var det uppenbarligen viktigt att ta över klubban, kraven från L och KD verkar inte ha varit alltför betungande. Genom att försäkra sig om stöd från Vänsterpartiet fick Per Svensson en stabil majoritet.

Samtidigt som Centerpartiet och Moderaterna haft svårt att hitta sina nya roller i opposition har Framtid Falkenberg vårdat sitt samarbete. Eftersom S är det stora partiet får man anta att Per Svensson varit bra på att vara lyhörd och hålla sina samarbetskamrater nöjda.

Det verkar finnas en allmän respekt mellan de fyra partiernas ledare. De kom överens om vilka frågor de var överens om, men också om vilka frågor som de inte var överens om. Gällande de sistnämnda har partierna därmed rätt att agera självständigt. Skulle nya frågor dyka upp under perioden tar Framtid Falkenberg diskussionen då.

Ska C och M kunna återta styret i Falkenberg krävs det uppenbarligen ett större mått av ödmjukhet gentemot blivande samarbetspartier.