Ledare 2/9. Hur kan politikerna inte förstå att vårda stadens gröna lunga? Hur kan Societetsparkens räddning och utveckling inte vara en självklar fråga inför budgetsamtalen?
Kanske ligger svaret i nämndordförande Micael Åkessons (M) halvhjärtade engagemang.
- Jag vågar inte säga exakt, jag springer inte i den parken så ofta.
Så svarar han på frågan om hur han tycker att parken borde utvecklas.
Är det ett rimligt sätt förhållningssätt? Skulle en ansvarig London-politiker komma undan med en sådan inställning till Hyde Park? Knappast.
För den som tycker liknelsen verkar befängd finns skäl att påminna att just den brittiska parken var en förebild för Varbergsprofilen Peter Samuel Bagge, som donerade den gamla slåtterängen till stadens planteringskassa. Den flitige konsuln och rådmannen hade imponerats av den flanörvänliga London-parken, där träden planterats oregelbundet här och där.
Detta berättar Kristina Gustavsson i en avhandling för SLU, som behandlar Societetsparkens historia och trädgårdsdesign.
Både Engelska parken och den badhuspark som sedan fick namnet Societetsparken arrangerades efter det mer naturliga ideal som kallas just engelsk park – i skarp kontrast till den strikta, vältuktade franska stilen.
Oregelbunden charm skall dock inte förväxlas med döda träd, misskötta kantstenläggningar och trasiga asfaltsgångar. Det senare är exempel på den anläggning, delvis stadd i förfall, som nu möter varbergare och turister. Att tillståndet får stadsträdgårdsmästare Cecilia Frederiksen att gnissla tänderna är förståeligt.
Det där duger inte. Det torde de flesta varbergare hålla med om - även om inte alla ”springer i där så ofta”. För är det någon lärdom som vi tydligt – och i bred enighet – bör kunna dra av detta pandemiår så är det vikten av tillgänglig natur. Sällan har väl trädens skönhet och grönskans hälsofrämjande effekter tillmätts så stort värde som år 2020.
De vackra bokskogarna och öppna strandängarna i våra halländska naturreservat har i år haft en särskilt stark lockelse. Men att fler hittar ut i det halländska landskapet, upptäcker inlandets skönhet, innebär inte att vi samtidigt bör glömma bort att se vikten av underhåll av grönskan i våra centrala delar.
Varbergs parker kommer inte att bli mindre viktiga när staden växer - de behövs ännu mer som kontrast till den sten och betong som lär komma. Inte ens höghus i trä kan kompensera för en god trädvård i parkerna.
Det är förvisso inte första gången träd dör i Societetsparken. Ett tag ställde vattensjuk mark till det för träden. Och ursprungsbestånd har undan för undan bytts ut. Träd och växter har tagits ned, planterats om och en återgång till något ursprunglig 1800-talsdröm kan det inte bli tal om. Men det kurortsideal som präglade parken under dess storhetstid kan med fördel verka som förebild. En park för alla, en plats för lek, promenader, picknick och konserter.
Det senare kan komma att tära på en och annan gräsmatta, om det vill sig illa. Men skall vi vårda kulturarvet så ingår det att, vid sidan av planteringsarbetet, fortsätta blåsa kulturliv i parken.
Nu är helt enkelt dags för alla kreativa politiker att bekänna färg. Dribbla inte bort parkfrågan. Det vore en dundertabbe, i synnerhet ett år som detta.
