Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Nordsvenskar och Bohuskullor samsas fint på betesängen. Bild: Maria Haldesten

En skyddsvärd gårdsidyll i naturskön gränstrakt

Sju sorters blommor. Sju sorters djur. Allt finns på Stättared. Här finns unika värden. Tror sjutton att detta kulturarv angår hela Halland!

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledarreportage 21/6. De trygga nord- svenskarna betar lugnt. Och de uppskattar en varm klapp. Även bohuskullorna är keliga. Närmare djuren än såhär är svårt att komma. Och det är vackert att se dem gå fritt året om i stora hagar.

Det var dock på håret att hela idyllen försvann – såväl djur som kulturarv. Ogina politiker i Kungsbacka – och på sätt och vis även i Varberg – ville göra processen kort med gård och pågående bevarandeprogram. Men som tur var svängde snålvinden. Så du kan ta dig en befriande svängom runt det svenskaste av allt: en midsommarstång, på en gård mitt i änglamarken.

Dagen firas traditionellt på Stättared, med spelemän och extra allt. Det påminns varbergare och andra besökare om på destinationskontorets webb-sida Visit Varberg. Stättared har också sin självklara plats under rubriken ”Barnens Varberg”.

Stättared har förvisso något på lut för alla – vandrare, yogaentusiaster dansbandsälskare ... Men att gården har en särskilt plats i barnfamiljernas hjärtan är givet. Den ideella rörelsen 4H, som driver verksamheten på Stättared, är ju en barn- och ungdomsorganisation. Målsättningen är vacker – att få unga att utvecklas i samspel med djur.

Den som aldrig har blivit klättrad på av en killing eller sett en höna sprätta fritt har sin chans här. Djuren är dessutom väldigt tama. Men ibland kan det gå lite snett.

När jag ska knö mig ut via den låga dörren till stian blir det plötsligt trängsel. Suggan markerar sitt missnöje. Vips hugger det till ovanför ankeln. Utöver goa bilder på söta kultingar slutar fotovandringen med ett rejält blåmärke.

Som opinionsjournalist är jag van vid att bita ifrån. Men ”arbetsskada” till följd av grisbett hade jag inte räknat med.

Samtidigt är det svårt att inte bli förtjust i den där fulsnygga suggan. Dessutom är hon högdräktig – vilket är extra fint. Det betyder att ytterligare kultingar av en hotad lantras snart är på väg.

De tåliga, svartbrokiga Linderödssvinen är bara en av de tyvärr alltmer sällsynta gammelsvenska djur som finns på gården. Av alla gårdens djur, från små nordiska bin till stora, muskulösa nordsvenskar, är det den svartvita Mellerudskaninen som är värst utrotningshotad. Det är en lantraskanin med lugnt temperament som hållits som husbehovsdjur, bland annat för köttet.

Att kanin, som många svenskar i dag ser mest som ett sällskapsdjur, är på stark uppgång på matsedeln vore för mycket sagt. Men intresset har ökat, särskilt som kaninkött är klimatsmart.

Att Stättared arbetar med lantraser är ett medvetet val.

– Vi vill visa hur det såg ut på svenska gårdar förr, då man ofta höll flera olika sorters djur, säger gårdsföreståndare Antonia Mossberg.

Urvalet på gården ligger också helt i linje med 4H-rörelsens målsättning att jobba aktivt med bevarandet av specifikt svenska lantraser. Härdiga djur som sällan blir sjuka och som är anpassade för att kunna gå ute året om.

– Folk har blivit mer medvetna. Intresset har ökat och fler väljer att ha dessa gamla lantrasdjur.

Stättared ger alltså mycket mer mer än en meningsfull fritid för djurintresserade unga, som går kurser eller kommer på läger. Det är ett levande kulturarv. Stättared kan upplevas även under exempelvis torpvandringar, fjärilsexcursioner och örtagårdsaktiviteter. Man kan tälta på en äng, bo på vandrarhemmet eller paddla kanot i sjön. För att inte tala om getyogan.

– Killingarna är lekfulla som valpar och de är väldigt sociala. Det är en kul grej som det har varit stor efterfrågan på, säger Antonia Mossberg.

Efterfrågan på Stättareds verksamhet då? Från kommunalt perspektiv har det inte varit självklart att se värdet. För bara ett par år sedan ville Moderaterna i Kungsbacka, som äger själva gården, sälja hela anläggningen. Och grannkommunen ställde sig helt kallsinnigt till medfinansiering. Märkligt kan tyckas då verksamheten på gården är en angelägenhet även för Varberg. Det är precis lika långt från Varberg till Stättared, som från Kungsbacka. (3 mil) Och gården ligger nästan på kommungränsen.

Att då samverka över gränserna för att bidra till en verksamhet som uppenbarligen gynnar både turism, frilufts- och ungdomsverksamhet – i båda kommunerna – hade varit logiskt. Det tål att tänka på för framtiden. Att Stättared ska värnas och utvecklas bör inte råda någon tvekan om.

Glad midsommar!

Maria Haldesten