Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
STOCKHOLM 20180315
Andreas Norlén, KUs ordförande, under  konstitutionsutskottet förhör om Transportstyrelsens IT-upphandling med Ann Linde, i Skandia salen i riksdaghuset i Stockholm.
Foto: Janerik Henriksson / TT kod 10010 Bild: Janerik Henriksson/TT
STOCKHOLM 20180315 Andreas Norlén, KUs ordförande, under konstitutionsutskottet förhör om Transportstyrelsens IT-upphandling med Ann Linde, i Skandia salen i riksdaghuset i Stockholm. Foto: Janerik Henriksson / TT kod 10010 Bild: Janerik Henriksson/TT

Maria Haldesten: En SD-röst för att smörja M

Talmansracet. Sura Socialdemokrater spelar SD i händerna genom fula påhopp. Det är illavarslande inför en turbulent höst.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 24/3. Inget besked kunde ha varit mer väntat. Ändå förföll justitieminister Morgan Johansson (S) till träskretorik och lögnaktiga insinuationer om att ”Sånt här händer inte av sig själv”, så snart SD:s besked kom i lördags. Det är pinsamt av en rad skäl.

Visst har Socialdemokraterna en historia av att agera med SD i avgörande stunder, men man skall inte döma andra därefter. Och det är på sin plats att påminna om att Socialdemokraterna redan 2013 visade färg när man samverkade för att fälla regeringens föreslagna höjning av brytpunkten.

– Detta historiska beslut illustrerar med tydlighet att vi kan medverka till att bryta upp blockpolitiken, förklarade en nöjd Jimmie Åkesson då.

Och nog var den linje S slog in på historisk. Men inte bara för att överenskommelsen med SD stack ut, utan för att man började gröpa ur budgeten på ett nytt sätt.

Det finns också skäl att påminna om att S, efter valförlusten 2010, förde fram en egen talmanskandidat, Kent Härstedt. S var då fullt beredda att låta honom bli vald med SD-stöd.

I dag är det åter dags för talmansval. Det som då händer är att Sverigedemokraterna röstar för Alliansens kandidat Andreas Norlén (M). Enligt SD kräver man inte längre ”betalt” för denna röst genom om att i gengäld begära aktivt stöd för SD:s talmanskandidat Björn Söder. Gesten bör snarare ses som ett slags gratiserbjudande av den där typen som kommer med reklam för postorderböcker.

Att SD, i motsats till vad justitieministern har velat insinuera, inte har fått några garantier tillbaka skall ju inte ses som ett tecken på att man framöver inte väntar sig mer. Krav lär dyka upp. Skulle Alliansen då markera betalningsovilja står SD beredda att utnyttja sin förmåga att skapa kaos. För det där med att Åkesson bedömer att ”Moderaterna är det parti som har bäst förutsättningar att leda en regering i någon konstellation”, är smicker med ett bäst-före-datum.

Till tredje vice talman har Alliansen nominerat erfarna och skickliga Kerstin Lundgren (C). Samtidigt deklarerade man att man kommer att rösta blankt vid valet av SD:s kandidat till 2:e vice talman. Detta har skapat viss förvirring – och påhopp på Alliansen – bland mindre regelkunniga debattörer. Men förfarandet är enkelt. Det finns bara två alternativ. Man kan antingen rösta för eller blankt – inte nej!

Vad beträffar SD:s förhoppningar om presidieposter i utskotten har de grusats. Som väntat får det vissa debattörer på högerkanten att yla om ”vuxenmobbning”. Men att låta majoriteten avgöra är inte mobbning, det är etablerad praxis och demokrati.

Att stänga dörren för ett antidemokratiskt parti i vars led det frodas uppenbara säkerhetsrisker är den enda rimliga vägen framåt för alla som värnar om en human, liberal demokrati.

Alliansen är tydlig. Man avser att hålla gränsen. Att justitieministern med flera då vill misstänkliggöra motståndaren och insinuera att SD har fått smaskiga löften i utbyte mot talmansröst är ovärdigt fulspel.

Tyvärr ger det en tydlig vink om vilken nivå väljarna kan förvänta sig på debatten under den turbulenta politiska höst som nu följer. För det är bara en sak vi kan vara alldeles säkra på. Det är att SD kommer att utnyttja sin vågmästarroll och gärna skapar ett helvete för motståndarna. Den avsikten har Åkesson tydligt deklarerat.