Ledare 24/7. Det är uppenbarligen djupt mänskligt att dras till katastrofer. Spektakulära och tragiska händelser toppar nyhetsrapporteringen, böcker skrivs i ämnet och filmgenren är stor, bred och inkomstbringande.
I grund och botten har detta intresse säkert evolutionära fördelar. Att skaffa sig vetskap om potentiella faror kan vara livsviktigt för att skydda sig själv och sina nära.
Därför är det också förståeligt hur vissa kan utveckla en dragning till det som borde verka frånstötande, alltifrån att skaffa sig ingående kunskaper om fruktansvärda sjukdomar till att känna lockelsen att blicka ned mot en djup avgrund. Kanske är det också ett sätt att konfrontera vår egen dödlighet, i vilket fall, faran intresserar.
I ett samhälle kan detta intresse, om det förblir otyglat, dessvärre få mycket allvarliga konsekvenser. Under torsdagen rapporterades om en fullständigt hårresande incident från en badstrand i Borås.
Det rörde sig om ett drunkningstillbud. Ett barn hittades medvetslöst vid stranden. Räddningstjänsten anlände, lyckades rädda barnets liv och ordna transport till sjukhus. Så långt allt väl.
Vad som inte är ens avlägset väl är att ett flertal andra badgäster störde räddningsarbetet genom att stå och filma händelsen. De flyttade inte vid tillsägelse och utan reagerade "passivt, och i något fall lite lätt aggressivt " som Fredrik Lovén, chef på Södra Älvsborg Räddningstjänstförbund uttrycker det. Han menar att det här är ett "attitydproblem" som kommer mer och mer.
Arkiven visar förvisso att detta inte är ett helt nytt fenomen. Historien om Falkenbergspojken Bengt som räddades ur Ätran för 72 år sedan visar att det redan då fanns gott om passiva åskådare, vid sidan av den rådige riksdagsmannen Widar Stener och de andra som hjälpte till.
I dag finns det däremot fler försvårande omständigheter. Tekniken kan förstärka både våra bästa och sämsta sidor. 1949 fanns det inga mobilkameror.
Den tekniska utvecklingen är något som lagstiftningen sent omsider börjat komma ikapp. Från och med årsskiftet 2018 kan det vara olagligt att fotografera och filma olycksoffer enligt lagen mot olaga integritetsintrång.
Att sådan lagstiftning ens behövs är naturligtvis smått tragiskt men törsten efter katastrofer och tragedier verkar vara extra stark i vår tid. I eran av så kallad "true crime" kan en olycksplats förvandlas till den mest autentiska formen av underhållning.
På detta beteende, detta är min förhoppning, reagerar det absoluta flertalet med avsky. Många är det som har empati nog att se en nödställd och inte en sensation. Detta visade både Stener och de som faktiskt hjälpte räddningstjänsten i Borås.
Att begapa i stället för att hjälpa en nödställd är ett beteende som måste vara och förbli starkt stigmatiserat.
