Maria Haldesten: En fjärils vingslag angår oss alla

Massutrotning är inte ett diffust globalt hot. En rad halländska djur och växter lever farligt – och kräver räddningsaktioner.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ledare 28/12: Artbeskrivningen skryter om sammet och juvelvingar – men i verkligheten ser den dammig och ganska oansenlig ut. Så kanske spelar det ingen roll att fjärilen försvinner för alltid från fukthedarna vid exempelvis Grimeton och Kristineberg? Alkonblåvingen lär ju ända aldrig skapa rubriker, likt den där jättelika Atlasspinnaren som oväntat dök upp i Gamla Stan.

Var och en som greppat budskapet om att en fjärils vingslag kan piska upp till en storm i fjärran, förstår dock varför Länsstyrelsen i Halland kämpar för att bränna mark för fjärilen.

Jo, det ska stå bränna. Ett skäl till att fjärilen blivit rödlistad är nämligen att ljunghedarna varken betas eller bränns som förr. Då vissnar klockgentianan bort – en blå blomma som är en livsförutsättning för just denna blåvinge. Det är nämligen endast på den blomman som fjärilen lägger ägg.

ANNONS

Men samspelet är än mer intrikat än så. Blommorna måste dessutom växa hyfsat nära myrbon. När larverna kläcks avger de en doft som gör att myrorna tar dem för egen avkomma – och matar dem därefter. (Och räcker inte käket smaskar larverna glatt i sig sina adoptivsyskon).

Så i ärligheten namn borde myrorna kanske fira om fjärilen drog åt fanders?

Eller så skulle det rubba balansen och ställa till ännu värre problem för ännu fler arter i naturen. Katastrofala följder för ekosystem, brukar det heta när experterna beskriver hotbilden.

Det är för den sakens skull, alltså inte bara för varje arts egenvärde, som representanter för 190 länder lade pannorna i djupa veck under COP15 i Kanada.

Mötet, som har beskrivits som ett "Parisavtal för naturen", blev klart strax före jul. Efter två veckors mangling hade världen berikats med ett avtal för biologisk mångfald, som bland annat innehåller 23 åtgärdsmål.

Till de viktigare hör en utfästelse om att skydda 30 procent av jordens yta till hav och land till 2030. Det betyder fler reservat.

Ramverket beskrivs som enkelt och tydligt.

– Det är en nödvändighet för att kunna bemöta krisen kring den biologiska mångfalden och för att ha en chans att återställa de vilda bestånden av växter och djur, förklarade Alexandre Antonelli, professor i biologisk mångfald.

ANNONS

Arter – som alkonblåvingen – har försvunnit både när deras gamla "lokaler" har exploaterats, men också när betesdjuren gradvis försvunnit från traditionella odlingslandskap.

För svensk del kommer avtalet både att innebära att vi får bidra ekonomiskt till restaureringsåtgärder i andra länder, men också rappa på med skyddande och återställande av allt ifrån skog till hav.

Erfarenheter från Halland visar dock att återskapande av gamla våtmarker, som tidigare dikats igen, bidrar till att återställa naturen.

Hushållningssällskapet Halland, som varit drivande för flera projekt, påtalar att våtmarkerna fungerar som landskapets njurar. Samtidigt som de gynnar den biologiska mångfalden – så renas vattnet som sedan rinner ned i åar och vattendrag.

Men bevarande och återställande kräver medvetenhet, vilja och resurser - och en förmåga att stå emot kritik. Det kräver en kompetent miljöminister och en regering som förstår lägets allvar. Det är högst tveksamt om blåbrun allians, som placerat miljödepartementet under näringsdepartementet, har vad som krävs.

ANNONS