På sätt och vis innebär kanske en debatt mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet helt naturligt en lugnare debatt. Inte därför att man saknar åsiktsskillnader, utan därför att partierna knappast tävlar om samma väljare.
Svenska partier anses ganska ofta stå varandra hyfsat nära i många frågor. Även om det finns de som rör sig utåt på högerkanten kan det i många frågor ändå upplevas som att det är trångt i mitten. Utifrån denna skala får man ändå konstatera att Centerpartiet och Vänsterpartiet inte behöver trängas.
När Annie Lööf och Jonas Sjöstedt på torsdagen gjorde ett nedslag i Halland och bland annat genomförde en debatt på Halmstad Högskola var det samtidigt ganska intressant att höra att deras mål på sätt och vis liknar varandra. Men, det ska betonas, vägen för att nå dit skiljer sig åt genom de olika ideologier de lutar sig emot.
Att få fler i jobb är exempelvis en strävan för båda partier i målet att minska klyftorna. Men medan Sjöstedt talar för offentliga satsningar på mer byggande och fler anställningar i det offentliga, vill Lööf istället stimulera arbetsgivare till att anställa fler genom sänkta arbetsgivaravgifter.
Ett annat exempel är att båda vill korta köerna till vården. Men medan vänsterledaren pekar ut de privata alternativen som ett problem ser centerledaren fördelarna som detta tillför. Hon erkänner att det finns avarter som behöver sorteras bort genom en bättre kontroll, men att den stora merparten faktiskt tillför ytterligare platser och att konkurrensen driver på förbättringen av vården.
Om man gör en enkel beskrivning av vari en grundläggande skillnad är mellan dessa partier och det som de önskar uppnå handlar det om den väg pengarna ska vandra. Vänsterpartiet samlar hellre in pengar via skatten för att låta det offentliga ha makten att fördela. Centerpartiet vill istället låta människor behålla mer av sina pengar så att deras möjligheter att ha makten över sina egna liv ökar.
Debatten som Annie Lööf och Jonas Sjöstedt höll inför en fullsatt aula ingår i en debatturné som väckt stort intresse där de gjort sina nedslag. Ambitionen med detta ”samarbete” är att partiledarna tycker att det är viktigt att bidra till en levande debatt om värderingar och ideologi. Tanken är också att det ska vara en politisk argumentation där motparten tillåts att tala till punkt, åtminstone inte avbrytas allt för ofta.
Och det ska sägas att denna form av debatt faktiskt fungerade väl. Publiken visade uppskattning till en debatt utan allt för högt tonläge och där det tilläts att tala till punkt. Faktum är att public service och TV4 – det vill säga de som oftast ansvarar för de politiska debatter som når ut till folket – har något att lära av detta upplägg. Korta inlägg och gärna avbrott från journalisterna i tv- eller radiostudion gör många gånger att vi som lyssnar tröttnar och byter kanal. Det är något att tänka på, inte minst för de som kallar sig public service.
