En amerikansk medborgares tankar inför valet

Det stundande valet i USA kan bli det mest spännande valet i amerikansk historia. Något resultat på valnatten kan vi nog inte vänta oss, dock så ska det bli intressant att se hur kandidaterna väljer att agera när de preliminära resultaten rullar in. Trump har nämligen hävdat att han inte tänker acceptera valresultatet om det inte är han själv som vinner.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

ANNONS
|
Tagen av Axel Storckenfeldt
Tagen av Axel Storckenfeldt Bild: Axel Storckenfeldt

I USA har sommaren inte bara präglats av coronapandemi och valrörelse utan även av omfattande protester. Alltför många gånger har afroamerikaner fallit offer för polisövervåld vilket har resulterat i både fredliga och mindre fredliga protester. Rörelsen har funnits i väldigt många år och har blossat upp på nytt varje gång polisövervåld fångats på film och spridits på sociala medier. Till skillnad från tidigare gånger har rörelsen nu organiserat sig kring presidentvalet och lagt stor energi på att få fler att rösta. Det kommer att ha stor påverkan på valdeltagandet och i slutändan även valresultatet.

I den första debatten mellan presidentkandidaterna bad moderatorn president Trump att fördöma gruppen Proud Boys. En våldsam nyfascistisk grupp som enkom består av män. Det blev inget fördömande. Istället pratade presidenten om valresultatet och hur han inte tänkte tillåta valfusk. Han avslutade genom att beordra denna grupp att ”Stand back, stand by”. Ett uttalande som fick mig att rygga tillbaka. USA:s president har alltså i direktsändning beordrat en våldsam nyfascistisk milis att invänta eventuella order, beroende på valresultatet.

ANNONS

Att det endast finns två reella alternativ (Demokraterna och Republikanerna) har naturligtvis bidragit till att skapa två läger i samhället – de som röstar rött och de som röstar blått. Splittringen har dock aldrig varit så tydlig som nu. Trump frodas av konflikter. Han initierar dem och nyttjar dem på ett mycket skickligt sätt. Det är därför ingen överraskning att han trivts bra i den roll han idag besitter. Att vara högsta hönset i ett land vars politiska system grundar sig i splittring har nog varit en dröm för honom länge.

Fyra år med Trump var det som krävdes för att splittringen skulle bli djupare än någonsin. Polariseringen går inte längre att ignorera, inte ens för familjefridens skull. Skillnaden mot hans föregångare är att man tidigare kunnat bortse från diverse politiska övertygelser vid familjetillställningar och liknande. Det har trots allt bara handlat om politik – något som gemene man oftast inte är villig att låta styra dennes privatliv. Presidenter har nästan alltid som mål att ena landet för att vinna fler röster, men inte Donald. Fyra år med Trump har lett till att splittringen inte längre handlar om rött eller blått, utan om grundläggande värderingar, människosyn och världsbild. Helt plötsligt står partierna i två vitt skilda läger som inte är långt ifrån att vara beredda att gå i krig med varandra. De som vill se ett slut på polisövervåldet och de som tycker att det är okej att presidenten ger order till en nyfascistisk milis.

ANNONS

Det sägs att Rom inte byggdes på en dag, men revs på ett ögonblick. Detsamma gäller demokrati. För USA:s del hoppas jag innerligt att det krävs mer än fyra år med Trump.

ANNONS