Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Olivia Lindroth Steinwall, grön liberal skribent: En ömtålig fred tack vare kärnvapen

Varför anses det inte naivt att sätta sin tro på ett system som varit en hårsmån från att fallera i snitt en gång vart tredje år sen andra världskriget?

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

I dagarna är det 75 år sedan andra världskriget äntligen tog slut. Tack vare kärnvapen!

Just den här texten har väntat på att få skrivas. Sällan har jag valt mina ord så noggrant eller varit lika beredd på mothugg. Det är svårt att i en liten krönika argumentera för sin ståndpunkt i en stor fråga. Jag nöjer mig med att minnas, och uppmärksamma. Tänka på vad det var som hände den 6 augusti 1945, och på de oskyldiga som betalade priset för vad vi idag kan njuta av och kalla för fred.

Jag tänker på människorna vars värld på en millisekund försvann i ett brinnande helvete. Hem och familjer som eliminerades i ett moln av radioaktivt stoft. För att inte tala om decennier av cancerpatienter, mammor som födde missbildade klumpar till barn, år av strikt censur och en historieskrivning som tillåter oss att kolla bort. Och trots att jag helst hade sluppit, så tänker jag på de groteska beskrivningarna av vad som hände under det stora molnet.

Men det är ju trots allt tack vare kärnvapen vi har haft fred i 75 år.

Jag tänker också på oss som, med privilegiet att sitta på andra sidan historien, kan tycka att det var värt det. Vi som kan mysa i tryggheten av att USA har kärnvapen som skyddar oss från skurkstater, och inte fick våra liv förstörda av amerikanska bomber. Vi som inte lever i de koloniområden som utsattes för hundratals kärnvapentester långt därefter. Alla vi som har accepterat att vi lever i en värld med 14 000 massförstörelsevapen, under ett system där ett fåtal knäppa män har odelad makt att använda dem när de vill. Ger USA:s president order om en kärnvapenattack så finns det ingen som har vetorätt. Är inte det konstigt?

Enligt Världshälsoorganisationen WHO utgör kärnvapen det största omedelbara hotet mot mänsklighetens hälsa och överlevnad. En parentes är att det läggs motsvarande nästan tio miljoner kronor per minut på att upprätthålla det här mysiga hotet. Det är faktiskt en riktigt knäpp summa, särskilt med tanke på att kärnvapenvurmare hävdar att vapnen aldrig är tänkta att användas, utan bara skrämmas.

Jag brukar kallas naiv när jag pratar om kärnvapennedrustning, och jag förstår verkligen att det inte är så enkelt att man kan göra sig av med hela arsenalen imorgon. Däremot undrar jag varför det inte anses naivt att sätta sin tro på ett system som varit en hårsmån från att fallera i snitt en gång vart tredje år sen andra världskrigets slut. Särskilt när ett enda misstag skulle innebära en absolut och total katastrof.

Men det är ju trots allt tack vare kärnvapen vi har haft fred i 75 år. Det, och en stor portion av änglavakt. Har vi inte samma tur igen, så känns det nästan som att det vore rätt åt oss.

Hiroshima och Nagasakis öde får aldrig upprepas. Frågan om kärnvapen är komplicerad och saknar därmed enkla svar. Men jag kommer nog aldrig att nöja mig med en världsfred som hänger på ömsesidig garanterad förstörelse och Donald Trumps humör.