Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Elisabeth Falkhaven, riksdagsledamot MP: Elisabeth Falkhaven: Totalförsvarets övning blev verklighet

I år genomförs Totalförsvarsövning 2020. Den har planerats för längesen, eftersom vi behöver veta vad våra olika system tål; var det brister och var det fungerar bra för att sedan åtgärda det, för att göra samhället mindre sårbart och mer resilient.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Minst lika viktigt är att vi medborgare blir mer krismedvetna och får förståelse för det egna ansvaret i händelse av kris eller krigsfara. Övningen började i november förra året och var planerad att fortgå under hela 2020.

Som del i övningen satt vi den 5 mars i riksdagen för att öva i kammaren, fatta viktiga beslut som måste fattas, under tidspress, vid en kris eller fara för krig. Alla spelade sina roller väl. Vi fick ta del av underlag från olika expertmyndigheter, debattera, för att sedan gå till beslut. Vi tog de där obekväma besluten som i förlängningen kanske skulle visa sig vara livsavgörande för många. Det är ju ofta inget man vet i beslutande stund.

Inte ens i vår vildaste fantasi kunde vi tänka oss att bara ett par veckor senare skulle Totalförsvarsövningen 2020 bli verklighet. Nu är vi där och alla våra system och vi själva stresstestas i denna stund.

Precis som i övningen krävs det nu av regeringen att fatta snabba beslut på det underlag de får till sig av expertmyndigheterna. Och hur gör vi, du och jag? Litar vi på myndigheterna och gör som de ber oss göra? Jag väljer att göra det. Inte för att jag är politiker utan för att jag tror på det system vi byggt upp under många år.

Det kan alltid bli bättre, bristerna kommer att bli tydliga nu när övningen blev verklighet. Så agerar vi på bristerna när de uppdagas. Till dess litar jag på att myndigheterna som har ansvar att hantera situationen gör det, med all sin expertis. Att de för en ständig dialog med politiken och att det sedan, i rätt stund, sätts in rätt insats. Det viktiga nu är inte att visa sig mest handlingskraftig. Det viktiga är att göra allt i den ordning det ska göras, väl avvägt, och det gör vi bäst i samarbete med varandra.

Så jag bidrar på det sättet jag kan till att göra smittspridningen långsammare, så att alla fantastiska människor i vården får en chans att göra sitt jobb under någorlunda ordnade former. Jag ser och hör runt mig hur många andra också bidrar, hjälper varandra, hur vi slutar vara ”tyckare” och blir ansvarsfulla medborgare, för en stund. Må vi fortsätta vara just ansvarsfulla medborgare, det gör mig hoppfull inför framtiden.

Många har det riktigt tufft nu. Som alltid är det de svagaste som drabbas hårdast. Men ingen ska lämnas i sticket, som vår finansmarknadsminister sa häromdagen. Vården arbetar med att ta hand om de sjuka, politiken arbetar med att ta fram ekonomiska lösningar, och vi arbetar med att ta hand om oss själva och de våra runt oss och låta bli att sprida smittan så långt det är möjligt. Sedan, när krisen är över för denna gång, har vi blivit mycket klokare och rustar oss starkare inför nästa kris. För nu vet vi att det kan drabba oss också, när som helst.