För en betygsberoende elev kan bilden av en maktlös, tystad lärare kännas som en motsägelse. Den eskalerande bristen på lärare - liksom läkare och sjuksköterskor - borde dessutom ge den utbildade personalen överhanden.
Ändå är det inte precis en bild av "arbetstagarens marknad", som lärarfacken målar upp. Istället varnas det för en generellt osund tystnadskultur, som även bedöms påverka verksamheten i Varberg och Falkenberg. Eller snarare försämra. För det blir ju konsekvensen när medarbetare inom skola, eller vård, inte vågar varna för missförhållanden. När personalen väljer att tiga och lida drabbar det ju i slutändan även eleverna eller vårdtagarna.
Insikten om dessa har - utöver den grundlagsfästa yttrande- och meddelarfriheten - givit upphov till en rad sentida lagförstärkningar, som Lex Maria och Lex Sarah.
– Som fackliga företrädare får vi till oss information som vi vill ska lyftas till närmaste chef. Men medarbetaren vill inte det på grund av rädsla för att till exempel få en försämrad löneutveckling eller bli stämplad som besvärlig, berättar Linn Silverby på nyhetsplats i HN. Hon är ordförande för Lärarnas Riksförbund i Varberg.
Problemet har uppmärksammats i rapporten "När lärare tystas", som bygger på en större enkätundersökning inom lärarkåren.
En motsvarande undersökning bland läkarförbundets medlemmar visar att det är lika illa i vården.
- Till och med erfarna läkare med en fast position och en säker tillvaro tvekar att framföra kritik, förklarade Lars Rocksén, vice ordförande för Sveriges läkarförbund i DN strax före jul.
Rädslan för repressalier håller alltså även seniora anställda tillbaka. Hur svårt är det då inte för en undersköterska?
Lärarfacket i Varberg säger sig se rapporten om tystade lärare som en grund för medvetet arbete. Bra. Men ska den få avsedd effekt krävs att friskolorna inte reflexmässigt utmålas som värsta boven. Visserligen är bristande respekt för meddelarfriheten ännu ett skäl till uppstramningen av ett friskolesystem som har sina brister - avarter som strängt religiösa friskolor är ett exempel. Men tystnadskulturen finns även inom den kommunala skolorganisationen - som dominerar utbildningen i Varberg.
Kan en ökad besatthet av "varumärkesvård" - som märks även på kommunal nivå - vara en del av förklaringen? Kanske. Men lösningen är inte att helt strypa den "skolmarknad" som påstås ha smittat de kommunala tänket. Att det finns en möjlighet för lärare att byta arbetsgivare underlättar för den som upplever missförhållanden på jobbet.
Det som behövs är ett medvetet öppenhetsarbete - och där har även politikerna en roll att spela. Folkvalda som avfärdar personal som larmar om underbemanning som kverulanter tycker sig kanske vinna debatten, men de minskar inte tystnaden. Tvärtom.
