Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT, Magnus Hjalmarson Neideman / SvD

Elavbrott påminner om vår egen sårbarhet

Det massiva elavbrottet i Sydamerika ställer frågor också för svenskt del.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 18/6. Det jättelika strömavbrottet i Sydamerika gjorde under söndagen nästan 50 miljoner människor strömlösa. Trots den enorma omfattningen saknar detta inte motstycke och det svenska elnätet är sårbart för samma typer av fel. Svenska kraftnät påminner om strömavbrottet 2003 när hela södra Sverige och delar av Danmark stod utan el. Den gången var det en kortslutning i ställverket i Horred tillsammans med ett automatstopp i kärnkraftverket i Oskarshamn som blev den utlösande faktorn. Bara förra året drabbades Varberg igen av två större elavbrott.

I Sydamerika beräknas i skrivande stund fortfarande en fjärdedel vara utan el. Utöver ett elavbrotts vanliga vedermödor gick Argentina dessutom på söndagen till lokalval. Det figurerar redan bilder på argentinare som lyser sig fram i vallokalen med sina mobiltelefoner, ett demokratiskt engagemang värt en eloge. Argentina är en kämpande demokrati med en turbulent historia och att lyckas genomföra ett val under sådana omständigheter vore verkligen en seger.

Detta äger rum på andra sidan Atlanten en manar till eftertanke även för egen del. Samtidigt som argentinarna kände sig fram till valurnorna så stod inte mindre än fyra tåg still i norrländska Ånge, till följd av ledningsfel. Vissa resenärer satt fast i uppemot ett dygn.

Ansvaret vid en krissituation vilar naturligtvis på staten och det offentliga. Skötseln av vital, strategisk infrastruktur är en av statens kärnuppgifter, en uppgift som har varit sorgligt försummad allt för länge. Men när olyckan är framme måste också den enskilde kunna sörja för sin egen säkerhet. Vid en kris så förväntar sig myndigheterna att alla klarar utan sig utan hjälp i minst 72 timmar. Detta är något som tål att upprepas.

Att hoppas på det bästa men vara beredd på det värsta är en maxim som SJ borde ha broderad på varje tjänsterum, men det är också en inställning som är nyttig för alla och en var.