Ledare 18/10. Badhusfebern håller i sig. Och den blir allt kostsammare. Varbergs tråkiga erfarenhet, med rejält fördyrade våta drömmar, blir dock inte bättre bara för att den delas av fler. Snarare tvärtom. Alla dessa svindyra exempel från hela landet borde mana till eftertanke.
Till Varbergs försvar kan förvisso sägas att man, åtminstone på senare år, inte spånat idéer utan koll. Man anlitade trots allt en konsult som skulle ge beslutsfattarna vägledning. Tyvärr fick Norconsult uppenbarligen rejält betalt för ett undermåligt jobb. Några utsikter att få tillbaka på de 3,6 miljonerna finns väl tyvärr inte. Men räknebristerna förskräcker.
– 110 miljoner utöver budget är oacceptabelt, säger kultur- och fritidsnämndens ordförande Christopher Bergenblock (C) till HN.
Det är lätt att hålla med. Lika givet bör det vara för alla att nu pressa kostnaderna. Visserligen drömmer grannkommunen Kungsbacka till med en lyxig badanläggning som ser ut att komma att kosta minst 426 miljoner. Och i Linköping hade kommunen ihop med NCC skissat på en simhall för fantasisumma 636 miljoner – till dess hela projektet pausades på grund av fördyringar. Dessa exempelsummor bör Varberg inte låta sig utmanas att bräcka.
Visserligen har Liberalernas Tobias Carlsson deklarerat att han vill ha en simanläggning som ”anstår en stad som Varberg” och detta till priset av att ”vänta med andra investeringar”. Men då syftar han förhoppningsvis på något som inte berör kärnverksamheten i kommunen.
För att pressa priset funderar kultur- och fritidsnämnden nu på att banta anläggningen. Döytorna skall minskas – och så föreslår man att relaxavdelningen stryks. Det senare är synnerligen väl motiverat. Vem kom ens på tanken att bygga upp ett spa i simhallen? En kommun bör inte använda skattepengar till att bygga upp en verksamhet som konkurrerar med det privata näringslivet i en stad.
I Varberg finns redan flera gym- och spaanläggningar. Kommunen får inte undergräva deras verksamhet. Skall det finnas gymverksamhet i anslutning till badhuset bör det öppnas och drivas av en privat entreprenör.
Att Varberg, som är en inflyttningskommun, satsar på familjebad är motiverat. Men det gäller, som alltid, att inte plötsligt skena iväg.
Tyvärr finns en del exempel på kommuner som haft orimliga ambitioner i ivern att locka barn och unga med äventyrsbad. Göteborgs miljardsatsning för att komplettera Liseberg med ett slags svensk variant av danska badlandet Lalandia är det senaste sanslösa byggprojektet. Måtte inte den satsningen locka efterföljare som också vill sätta sina kommuner ”på kartan”.
Simhallar är bra för folkhälsan, vilket motiverar att man byter ut anläggningar som blivit utslitna. Rejält långa bassänger, som främjar simidrott och motionssim, är då vettigt att satsa på. Men onödig lyx har Varberg inte råd med. Fästningsbadet visade vad exklusiva materialval kostar. Det uppmuntrar inte till upprepning. Och det går att bygga snyggt med mindre medel. Kanske snyggare till och med. Tänk hellre på kallbadhuset än en fasadlösning av modell trädgårdsplank!
