Det märks att vi är inne i r-månader. Hummersäsongen är i full gång och i förra veckan gjordes en riktig praktfångst utanför Läjets fiskehamn. Den väldiga Kattegatthummern vägde in på hela 4,95 kilo. Rekord både för hamnen och för fiskaren Johnny Andersson, verksam i närmare 60 år. Det ståtliga skaldjuret kommer dock inte att tjäna som någon exklusiv huvudrätt, Läjets fisk, som köpte djuret för en symbolisk summa släppte sedan tillbaka det i havet. Hummerbeståndet har på senare tid minskat och behöver alltså all draghjälp det kan få. Därför är det bra att baddaren får fortsätta att leva och verka, ”en hummer som är så här stor reproducerar sig väldigt bra”, som Patrik Ingvarsson från Läjets fisk uttrycker det.
Det finns ett symbolvärde hos mycket av det vi stoppar i oss och hummern är sannerligen inget undantag. Få rätter är så förknippade med lyx och överdåd som nykokt hummer. För många har den en självklar roll på nyårsafton, som den å andra sindan kanske inte spelar vid så många andra tillfällen på året. Säsongen är väl en anledning men tveklöst också den air av exklusivitet som hummern utstrålar.
Detta har nog flera anledningar. För det första så håller de allra flesta med om att den verkligen är mycket god. Den anslående färgen är också ett festligt inslag, och måste ha varit det än mer förr i värden, innan dagens syntetiska färgämnen. Att den, på grund av dessa egenskaper, helt enkelt också är dyr kan faktiskt snarare öka attraktionskraften. Smakar det så kostar det, kostar det så smakar det.
Mat har alltid spelat en stor roll rent kulturellt. Vad vi låter olika rätter och födoämnen representera kan däremot skifta över tid. Inom judendomen är till exempel inga skaldjur kosher, och äts alltså vanligen inte av praktiserande judar. Inom kristendomen däremot är skaldjur fullt tillåtna och räknades förr i värden helt enkelt så som ”fisk”. Detta var viktigt eftersom fisk var det enda kött du fick äta under fastan, men termen var alltså ganska löst definierad. Förutom skaldjur räknades allehanda vattenlevande djur, ja till och med bävern var acceptabel, svansen har ju nästan fjäll.
Vår egen tid är inget undantag vad gäller matens kulturella betydelse. All fasta idag är däremot på intet sett religiöst betingad utan kan lika gärna vara resultatet av en diet. Det som snarare är utmärkande för samtidens syn på mat och reglerna som kringgärdar den är mångfalden av olika uppfattningar. Den rådande uppsjön av dieter är dels ett resultat av medicinska framsteg, idag känner vi till och kan diagnostisera överkänslighet som vi förut inte kände till.
Val av kosthållning har också blivit ett sätt att definiera sig själv. Precis som med religionernas regler vankas det inte så sällan moralkaka till efterrätt. Oavsett om den egna dieten är den mest hälsosamma eller den som är bäst för miljön så verkar ett av syftena vara att uppnå en känsla av rättfärdighet.
Detta är naturligtvis inget fel i sig, möjligen då att det kan försvåra att umgås kring mat också över generationsgränserna. Har man upplevt ransoneringstider så kanske förståelsen för självpåtagna kulinariska förbud är något begränsad.
Vissa saker tenderar dock att bestå och även om hummern bara kvalar in till en del av de rådande dieterna så finns det nog anledning att tro att den ett bra tag framöver kommer fortsätta att betraktas som kvällens clou.
