Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Maria Haldesten: Djurrättsextremisterna kommer orimligt lätt undan

De som terroriserar en familj i Falkenberg - eller butiksinnehavare, bönder och forskare runt om i landet - skall inte kunna hota och hata med ”demonstrationsfriheten” som täckmantel.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 14/7. Det var bara en tidsfråga innan de skulle sprida sin dynga och hat i Falkenberg igen. Faktum är att helgens aktion, från fega maskerade ”aktivister”, hade varit planerad sedan länge. Det framgår av gamla inlägg på den ökände – och åter brottsdömde – Richii Klinsmeisters facebooksida.

Om han verkligen var på plats den där dagen han skriver ”hehe” under en två veckor gammal platsmarkering för Glommen finns förstås inga definitiva bevis för. Men att döma av inläggen är det alldeles uppenbart att han ägnar tiden fram till fängelsestraffet åt att uppvigla för fortsatt terror mot den näringsidkare han är dömd för brott mot.

Ett brott som hovrätten märkligt nog mildrade straffet för med två månader. Detta med den häpnadsväckande motiveringen att det inte var nog styrkt att brottsligheten utövats i så organiserad form att det skulle påverka straffvärdet. Orkade inte domarna sätta sig in i att det faktiskt stod en återfallsförbrytare och extremistledare inför skranket?

Man kan tycka att samhällets daltande med djurrättsterrorister har varit ännu värre. Polisen i Halland och Västra Götaland har trots allt gjort samlade, särskilda insatser. Men när det framgår av HN:s nyhetsförmedling att polisen i princip nöjt sig med att skugga en grupp demonstranter fram till en privatpersons bostad – finns alla skäl att ifrågasätta den naivitet med vilket rättsväsendet fortfarande hanterar våldsbejakande extremister.

Det är ju ingen hemlighet att brandattentat ägt rum vid adressen – och att dödshot riktats mot husägaren. Skall polisen då inte kunna stoppa en grupp aktivister med uttalat syfte att skrämma en familj vid deras hem? Det är knappast avsikten med demonstrationsfriheten.

Tyvärr är bristen på bett i hanteringen av djurrättsterrorister och deras supporters inte unikt för rättsväsendet. I en färsk granskning i Göteborgs-Posten framgick att den tidigare S-politikern Jan-Emanuel Johansson, som sitter i fullmäktige för Stockholms Handelskammare, kom undan med ett ”samtal” efter att det avslöjats att han har stött extremisterna både ekonomiskt och verbalt.

Handelskammaren beskriver det hela som ett ursäktligt ”misstag” och låter den ”ångerfulle” ledamoten sitta kvar.

Det mesiga agerandet gör det berättigat att fråga om Handelskammaren även avser att se mellan fingrarna om någon företrädare ”råkar” gilla och donera pengar till Nordfront, eller ”Grå vargarna”? Eller är det bara stöd till just Djurfront som man kommer undan med?

En Handelskammare som inte förstår vidden av att en ledamot aktivt har stött verksamhet som syftar till att ”krossa” näringsidkare inom specifika näringsgrenar är svår att ta på allvar. Låt hoppas och tro att Sydsvenska och Västsvenska handelskammaren är mer mogna. I synnerhet som extremismen är ett bekymmer just här.

Det är nog inte en slump att ett par ökända extremisters flytt från Horred till Skåne har gjort att butiksinnehavare i en skånsk stad har utsatts för omfattade trakasserier. Det var i alla fall precis med den typen av verksamhet som Klinsmeister började sin bana i Göteborg för ett tiotal år sedan, när han fortfarande fiskade supportrar till ”aktivism” via Grön Ungdom.

En anrik affärsidkare i Göteborg valde då, efter långdragen terror, att lägga ned butiken – något som extremisten ännu skryter om.

– Vårt slutgiltiga mål är att alla svenskar skall bli veganer, förklarade Klinsmeister då och talade om terrorn i termer som ”befogat lidande.”

Att förhärliga militanta metoder är något som förenar de flesta extremister – och dem som lockas till sådana rörelser just för att få utöva våld. Det som då är befogat är att det svenska rättssamhället och ansvariga lagstiftare äntligen förstår att sätta gränser, i stället för att låta extremisterna passera dem en efter en. Djurrätts- ”aktivismen” måste ses för vad den är: en organiserad, våldbejakande extremism som samhället måste sätta stopp för innan terrorn eskalerar ytterligare.