Patrik Grahn började redan på 80-talet forska på naturupplevelser, sällskapsdjur och deras betydelse för hälsa och välbefinnande och har ett internationellt anseende. För vissa var forskningsresultaten självklara, det vet väl alla att man blir lugn av skogspromenader eller av att vistas vid havet? Medan andra mer verkade tycka att forskningen var flummig. Skulle det inte behövas läkemedel längre, skulle naturen ersätta piller? Forskarna på SLU Alnarp arbetade delvis i motvind, för det krävs pengar för att forska och det skulle gärna ske i samverkan med försäkringskassa och sjukvård. I takt med att den psykiska ohälsan har ökat i samhället har acceptansen för Alnarpsmetoden vuxit sig starkare.
Efter ett omfattande lobbyarbete lyckades forskarna få Region Skåne att finansiera ett projekt för personer med utmattningssyndrom. Kunskaper från trädgårdsterapi, sjukgymnastik, arbetsterapi och psykoterapi förenades i projektet. Alnarpsmetoden dokumenterades och forskningen var glasklar. Behandlingsmetoden i rehabiliteringsträdgården fungerade.
Att hitta en långsiktigt stabil finansiering är inte alltid helt lätt och regionerna måste alltid prioritera bland sina verksamheter. Med de stuprör som finns i organisationen är det svårt med verksamheter som bygger på ett tvärsektoriellt samarbete. Det blev kanske något lättare när Finsamförbunden bildades 2004. Det handlar om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser i samverkan mellan arbetsförmedlingen, försäkringskassan, kommuner och regioner.
Under åren har också metoden provats på andra sjukdomar, till exempel rehabilitering efter stroke. Den kan också fungera för patienter med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Fler och fler regioner har integrerat naturunderstödd rehabilitering i sina verksamheter. Det som började på Alnarp har nu blivit en egen liten bransch. Lantgårdar har fått verksamheten som en extra nisch med lite olika inriktningar. Ibland används djur i rehabiliteringen, ibland är det ”bara” natur. Personalen på gården behöver inte vara sjukvårdsutbildad, men måste genomgå en utbildning om naturunderstödd rehabilitering. I Halland har projektet Grön Rehab funnits i några år och regionen har avtal med fem gårdar.
Djur används ibland i rehabiliteringen. Hundar och hästar är särskilt bra för ändamålet. Det finns också en nisch med vårdhundar som kan finnas på vårdboenden och äldreboenden. Att klappa en hund kan göra underverk med någon som är dement.
Flera lärosäten ger utbildningar med delvis olika inriktningar. Katrinebergs folkhögskola startar i höst en ny kurs kring djurunderstödd friskvård. Det blir en dragning bort från rehabilitering och till att mer skapa intresse för att använda djur för att få människor att må bättre. Man kan tänka sig att utbildningen kan leda till verksamheter där människor får betala vistelsen själva.
Det har tagit lång tid att etablera natur- och djurunderstödd rehabilitering och än är det inte en helt etablerad behandlingsform. SLU Alnarp har haft svårt att finna former för att exploatera och ta betalt för verksamheten och det är alltför lätt för andra att kopiera modellen. Det ska man kanske kunna göra också, det är knappast meningen att ett universitet ska ha stor vinning av den forskning man presenterar.
Det är ett generellt problem för lärosäten, att hitta vägar att göra verkstad av den forskning som tas fram. Lärosätenas innovationsbolag famlar mellan olika villkor för akademi och för företag. Här behöver det tas ett helhetsgrepp från statlig nivå. Sverige är ett av världens mest innovativa länder, då måste också forskningen få möjligheter att komma till användning. Särskilt när det gäller tjänster, som i fallet naturunderstödd rehabilitering, är det svårt att hitta lämpliga affärsmodeller.
Låt det bli ett gemensamt uppdrag till närings- och högskoleministrarna. Och när det gäller just natur och djur vore det lämpligt att också blanda in landsbygdsministern, för här finns utmärkta möjligheter att skapa fler affärsmöjligheter för lantbrukare och andra boende på landsbygden.
