Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

FILE - In this Friday, April, 18, 2008 file photo the then Zimbabwean President, Robert Mugabe, waits to deliver his speech during the 28th Independence Celebrations in Harare. Mugabe won't be on the ballot when elections are held on July 30, 2018, but the military-backed system that kept him in power for decades, and then pushed him out, is still in control.(AP Photo/Tsvangirayi Mukwazhi, File) Bild: Tsvangirayi Mukwazhi

Diktatorns död minner om svenskt misslyckande

Robert Mugabes brutala regim kunde länga stödja sig på svenskt bistånd.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Zimbabwes förre ledare Robert Mugabe är död. Han blev 95 år. Hans död avslutar ett långt och bitvis mycket mörkt kapitel, det första i det moderna Zimbabwes historia. Efter att ha seglat upp som en antikolonial frihetshjälte kom han att utvecklas till en grym envåldshärskare som i 37 år styrde landet med järnhand.

1980 valdes han till premiärminister, den förste i det självständiga Zimbabwe. Förhoppningarna var stora, särskilt internationellt. Hans tid vid makten kom dock snabbt att kantas av våld och misär. 2017 tvingades han slutligen, under kuppartade former, bort från makten av sin forne vicepresident, Emmerson Mnangagwa, känd som ”krokodilen”. Folket jublade, samtidigt var det få som väntade att krokodilen skulle utföra några mirakler, en marginell förbättring verkade vara vad många vågade hoppas på.

På senare år var nog Mugabe mest känd för (förutom sin mycket suspekta mustasch) den ekonomiska kris med fullständigt spektakulära inflation han kastat landet in i. Under det tidiga 2000-talet föll den zimbabwiska dollarn fritt och efter ett antal drastiska devalveringar och till och med utgångsdatum på sedlarna tryckte man fullständigt astronomiska valörer, 2009 förekom en hundrabiljonersedel. Samma år övergavs Zimbabwedollarn och landet har därefter använt utländska valutor, som amerikansk dollarn, brittiskt pund och botswansk pula. Först 24 juli i år återfick Zimbabwe en nationell valuta.

Bidragande till inflationen var Mugabes markreformer. Så kallade ”krigsveteraner”, mot Mugabe och regeringspartiet Zanu-PF loja anhängare, skulle få överta mark från vita farmare. Dessa jagades på flykten eller dödades och jordbruket i Zimbabwe, en gång kallat Afrikas kornbod, hamnade i djup kris. ”Krigsveteranerna” hade ofta mycket begränsade insikter om hur man bedriver jordbruk.

Detta var långt ifrån de första illdåden som begåtts. Redan 1982 skedde brutala utrensningar av oppositionella och över 20 000 beräknas ha mördats under 80-talet. För den som valde att se har Mugabes brutalitet varit tydlig från början.

Det var det nu inte alla som gjorde. Medan allt detta pågått har Zimbabwe varit en stor mottagare av svenskt bistånd. Från 1981–2001 erhöll regeringen 3,4 miljarder kronor i stöd. Därefter hävdar Sida att biståndet inte går till regimen.

Att svenskt bistånd använts för att legitimera och stärka auktoritära regimer, som vetat att visat upp en korrekt, socialistisk fasad är inte bara slöseri med skattepengar. Det har varit direkt skadligt för de människor som vi förutsatt oss att hjälpa.

Zimbabwe tjänar som ett varnande exempel på när svensk biståndspolitik är som sämst. Tyvärr är det inte det enda. Därför är det mycket välkommet att Centerstudenter, tätt följda av Moderaterna, lagt fram genomtänkta förslag för att förändra den svenska biståndspolitiken. Slopa det kontraproduktiva enprocentsmålet, organisera biståndsbudgeten på ett liknande sätt som forskningsbudgeten, där förlag presenteras och utvärderas vart fjärde år och sluta att godtyckligt delegera biståndsbudget till fristående organisationer.

Det viktigaste är inte att spara svenska skattepengar, det viktigaste är att undvika en ny Mugabe.