Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ola Johansson: Det Vetlanda vill säga oss om Sverige

Vetlanda är kanske trots sin litenhet en ort som de flesta av oss känner till. Den förknippas med en av våra mest älskade artister, Lena Philipsson, ni vet hon som syr sina egna kläder. Det finns en uråldrig och levande bandykultur med laget som Frillesås BK spelat lika med i årets båda möten i bandyelitserien (h: 4–3, b: 7–6). Många små- och medelstora företag finns där, främst inom tillverkningsindustrin. De flesta kan få jobb, men många individer står också långt från arbetsmarknaden. En av dessa fick en kula i benet igår.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Det finns 3500 företag och föreningar i Vetlanda står det på kommunens hemsida. Svenska kyrkan och många frikyrkor har en framträdande roll i den här delen av Småland. Ett starkt civilsamhälle borgar för en god sammanhållning också när oväntade saker inträffar. Angreppen mot sju privatpersoner i centrum, med syfte att allvarligt skada eller ha ihjäl dem, berör oss alla på ett sätt som det troligen inte gjort om det hänt i någon av våra storstäders utkanter. Jag kan ha fel, men just Vetlanda är det närmaste den bild av Sverige vi skulle vilja ha. En ort där de flesta känner varandra, ställer upp med ett handtag närhelst någon ber om det – känd eller okänd.

Fast precis som på andra håll finns det sprickor. Det är egentligen ingenting nytt. Alla människor kan, eller vill inte vara med, utan drar sig undan. Det finns dörrar som är stängda till folkhemmet och inte ens föreningarna engagerar alla. Här har vårt samhälle sin största utmaning i att göra människor delaktiga och sedda. Precis som det är i en väl fungerande familj, måste man känna en tillhörighet och accepteras som den man är, annars kan det gå illa.

Bilden av den unge vilsne mannen som gick bärsärk med en kniv och skadade sju andra män måste klarna innan man kan dra några slutsatser om motivet och jag är nog den siste som ska göra det. Sju av partiledarna tänker likadant, medan den åttonde är snabb med att dra invandringskortet. Det är inte oväntat och man kan ha synpunkter på både det ena och det andra, men inte just idag. De Vetlandabor som media träffat och intervjuat vill inte heller dra några andra slutsatser än att det som hänt är sorgligt och chockerande. Det gör ont!

Dådet ska fördömas. Ingen ursäkt finns, oavsett härkomst, missbruk, sysslolöshet, eller psykisk ohälsa. Är man sjuk ska man söka vård, innan man skadar sig själv eller andra. Om man inte inser det själv så måste vi andra se till så det blir gjort. Den unge mannen som kom till Sverige 2016 har uppenbarligen levt i samhällets skuggsida det mesta av tiden, med få sådana vänner som kunnat hjälpa honom i tid.

Det Vetlanda vill säga till oss nu är att vi ska ta hand om varann i stunder av allvar och sorg. Att vi ska älska vår nästa som oss själva. Om Vetlanda är lite grann som vi vill att Sverige ska vara, så är slutsatsen att vi alla kan bli lite bättre och anstränga oss mer för att göra utanförskapet synligt och fånga upp dem som far illa innan det är för sent.