Om man är på filosofiskt humör kan man fundera över hur viktig folkbokföringen är. Var du är folkbokförd avgör till exempel hur mycket du ska betala i skatt eller vilka personer som du kan rösta på till olika politiska församlingar. Före industrialiseringen bodde människor på samma plats mer eller mindre hela livet ut. Min farmor, född 1907, och hennes syskon hamnade alla inom en radie på en dryg halvmil när de bildade familj. Kanske berodde det främst på att de var från en bondefamilj, för morfar, född 1909, kom från en familj som arbetade på ett större gods och barnen flyttade sen längre ifrån födelseplatsen.
Nu för tiden kan människor, om de har råd med det, ha två boenden eller till och med fler. En lägenhet i stan och en sommarstuga på landet, eller tvärtom. Kanske ett delat boende med syskonen som ägs tillsammans och där familjen tillbringar jul, påsk och sommarledighet. Men det är bara där man är folkbokförd som man har några egentliga rättigheter. Äger man boendet har man förstås någon sorts rättighet i frågor som kan relateras till ägandet, men du får inte rösta på politikerna i sommarhuskommunen. Har du en övernattningslägenhet i stan får du inte tillgång till boendeparkering, för du räknas uppenbarligen inte som boende i kommunen eftersom du inte är skriven där.
Jag lyssnade en gång på Bi Puranen, docent i ekonomisk historia. Det var troligen på 90-talet när hon var projektledare på Institutet för framtidsstudier. Det som gjorde stort intryck på mig var att hon trodde, och hoppades, att det i framtiden skulle vara möjligt att själv bestämma hur ens hjärta, och beslutsmöjligheter, skulle fördelas mellan olika boendeorter. På den tiden bodde jag i Skåne, men jag har alltid haft en del av mitt hjärta i Halland, så med hennes dröm kanske jag då hade valt Lund 50 procent, Hylte kommun 30 procent och Blekinge (som län) till 20 procent. Idag hade fördelningen varit en annan, med övervikt på Hylte kommun. Enligt Bi Puranen skulle ens röst kunna fördelas så, inte minst med hjälp av den nya digitala tekniken som man såg framför sig på 90-talet. Rimligen kunde folkbokföringen delas upp enligt motsvarande principer. Ville alltså Bi, och jag tilltalades av idén.
Tankarna är nog rätt revolutionerande i dessa dagar där gränser och principer blivit så viktiga för alltför många. När det till och med blir sura miner om man vaccinerar sig i ”fel” län och man nedsättande blir kallad vaccinturist, då är det långt till Bi Puranens tankar.
Samtidigt lever vi ett gränslöst liv i dess bokstavliga betydelse; vi bor i en kommun eller kanske i två, vi arbetar i en tredje och utnyttjar faciliteter som handel och nöjen i en fjärde kommun. Vi har exmän eller exfruar som ligger begravda i en femte kommun och vi känner oss sällsamt hemma i en sjätte. Fast att kalla en kär plats för ”kommun” är ett alltför byråkratiskt ord. Vi passerar dagligen kommungränser utan att tänka på det, men för beslutsfattarna betyder vår rörelse och var vi väljer att bokföra oss allt. För folkbokföring handlar just om pengar och bokföring, inte alls om var vi vill placera våra hjärtan.
