”Vår beredskap är god” sa dåvarande statsminister Per Albin Hansson den 27 augusti 1939 i sitt berömda beredskapstal. Nu, den 28 februari i år, upprepar sig historien när socialminister Lena Hallengren säger att vår beredskap är god. Två helt olika tidsåldrar, två helt olika kriser men samma citat och i inget av fallen var vår beredskap god.
Då, var vi mitt inne i ett upptrappande världskrig som vi vet de fruktansvärda konsekvenserna av. Nu, är vi mitt inne i en pandemi som slår oberäkneligt och skoningslöst. Människor blir svårt sjuka och människor dör. Allra hårdast drabbas de årsrika. Då,1939, byggde Sverige upp sin beredskap relativt snabbt med alla medel som stod till buds och det måste vi även göra nu. Självklart måste vi nu som då åter bygga upp beredskapslager. Vi behöver öka vår självförsörjningsgrad av mat och förnödenheter och vi behöver satsa på kunskap som håller för alla de möjliga påfrestningar som kan komma. Tyvärr har läxan även denna gång blivit mycket dyrköpt. Jag tänker främst på alla dem som mist någon kär, på alla dem som har varit svårt sjuka och har en lång rehabilitering framför sig. Jag tänker på alla dem som förlorat sitt jobb och alla dem som sett sitt livsverk gå i kras. Det är oerhört många som drabbats på olika sätt.
Ingen skugga skall falla på dem som jobbar och sliter, som gör sitt yttersta varje dag i hemtjänst och på boenden eller i sjukvården. Men, vill vi ha ett samhälle där människor tar väl hand om varandra, där vi kan se framemot att bli äldre, kräver detta ett system där alla goda krafter ges möjlighet att dra åt samma håll, där helheten med ledning och styrning gör det lätt att göra rätt. Det behövs en långsiktig nationell strategi för äldreomsorgen. En mänsklig beredskapsstrategi helt enkelt.
Många tror att det är regionerna som har sjukvårdsansvaret i vårt land men kommunerna ansvarar för mer än en fjärdedel av svensk sjukvård, ändå är det olagligt för dem att anställa läkare. Det är dags att varje kommun anställer en chefsläkare med patientsäkerhetsansvar och att äldreboenden som vill, ska kunna anställa läkare.
Många minns kravet på eget rum i långvården som det hette då. Nu behövs ett eget team i hemtjänsten. Idag möter hemtjänsttagare i snitt 16 personer på två veckor - 16 olika personer som duschar, tar emot förtroenden och klär av. Trygg hemtjänst kräver trygga relationer och då behöver antalet halveras.
Det borde vara en självklarhet att man kan prata med kollegor och vårdtagare och förstå hygienrutiner och dokumentation, att ha ett språkkrav för dem som skall jobba. Men så ser det tyvärr inte alltid ut, ålder och sjukdom kan dessutom försvaga ett vuxenlärt språk. Där många omsorgstagare talar t.ex. arabiska, farsi, finska eller teckenspråk behövs sådana språkkunskaper. Men god svenska måste vara grunden.
Sist men inte minst behövs det mer forskning och kunskap. Det behövs ett nytt kunskapscentrum för äldreomsorg, så att ny kunskap omsätts i praktiken.
Genom hela vår historia har Liberalerna arbetat för frihet, trygghet och möjligheter för de människor som har den allra minsta friheten. Nu måste vi säkra att äldreomsorgen i hela landet präglas av trygghet, integritet och värdighet.
