Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Centerpartiets partiledare Annie Lööf. Bild: Tommy Pedersen/TT
Centerpartiets partiledare Annie Lööf. Bild: Tommy Pedersen/TT

Elin Larsson: Det är inte Centerpartiets uppgift att ta ansvar för att alla kommer överens

Med flyktingkrisen 2015 i färskt minne är det viktigt att få till en överenskommelse om migrationspolitiken. Men vari ligger egenvärdet i en bred överenskommelse om partier tummar på sina principer som redan är i hopplös minoritet?

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

De flesta har flyktingkrisen 2015 i färskt minne när migrationspolitiken ska debatteras. Stramare tillfälliga lagar antogs snabbt efter krisen men vad som skulle vara tillfälliga lagar har hängt kvar. Migrationspolitiken har blivit ett lappande och lagande där det till syvende och sist drabbar den enskilda människan. Med det i bakhuvudet är det alltså av yttersta vikt att uppnå en migrationspolitik som är stabil och överlever mellan valen men än viktigare är att den kan trygga människors rätt till skydd.

Närmare 80 miljoner människor, en procent av världens befolkning, var på flykt i slutet av 2019. Det visar en ny rapport från FN:s flyktingorgan UNHCR. Antalet människor som flyr undan krig, svält och katastrofer fortsätter att öka och sedan 2010 har antalet nästan fördubblats. Av dessa 80 miljoner på flykt är drygt 30 miljoner barn. Det är flyktingar från krig i bland annat Syrien, svält, socialistisk katastrof i Venezuela och andra katastrofer som inte tar hänsyn till att Sverige behöver andrum.

Under sommaren ska den parlamentariska kommittén komma med sitt förslag på den framtida svenska migrationspolitiken. Riksdagens åtta partier ska enas och mycket pekar på att migrationspolitiken kommer att stramas åt. När migrationspolitiken ska diskuteras är det viktigt att komma ihåg att den migrationspolitik som Alliansen förde var ett undantag. Sverige har nästan alltid haft stängda gränser och skickat hjälpen lite försent eller tagit emot flyktingar när katastrofen redan varit fullbordat faktum.

Problemet med den tillfälliga lagen var inte åtstramningen som sådan utan att den var tillfällig och ett hopkok för att stävja en akut situation. Det är därför bra att man försöker ta fram en bred överenskommelse om hur det ska se ut i framtiden. Men sedan 2015 har nästintill alla partier svängt, och Sverigedemokraterna vuxit vilket skapat panik. Alla utom möjligen SD har ett intresse av att uppnå en så bred överenskommelse som möjligt. Skulle en sådan uppnås skulle migrationsfrågan vara undanstökad för en lång tid framöver och Sverigedemokraternas främsta fråga skulle vara uppgjord. Det är önskvärt att bli av med den för det skulle i sin tur kunna bana väg för en Alliansregering i minoritet 2022. Men det är delvis hanteringen av migrationspolitiken och att de inte fått vara med som fått SD att växa. Om frågan är uppgjord, och de fick vara med och tycka till, vad ska de gnälla på då? S och M kan visa på att de vill ha hårda tag och hoppas på att kunna vinna tillbaka väljare. Kristdemokraterna har upptäckt nya väljare åt höger och Liberalerna är Liberalerna och behöver alla väljare de kan få. Vänsterpartiet som föregående mandatperiod hade ett guldläge har hamnat i kläm på grund av Januariavtalet och behöver vara ett vänsteralternativ. Miljöpartiet som tagit den stora smällen genom att sitta i regering vill såklart visa att de visst har principer kvar och Centerpartiet verkar mest vilja ha en bred överenskommelse.

Det kostar ingenting att stå upp för det man tror på när det alternativet är i hopplös minoritet. Ryktena om att C skulle lägga sig platt för en bred överenskommelse är därför oroväckande och talepunkterna om att det är viktigt att alla tar ansvar tröttsamma. För C är det alltid viktigt att ta ansvar, helst i alla frågor hela tiden. Januariavtalet är ett typexempel i hur C är duktiga och tar ansvar för en bred överenskommelse. Men det är inte Centerpartiets ansvar att se till att alla andra partier kommer överens. Det är framförallt S och M som måste ro den här överenskommelsen i land om de har några som helst ambitioner att kunna styra det här landet. Det är inte Centerns uppgift att ständigt vara den som bidrar med trevlig stämning och se till att samarbetet håller. Det är deras uppgift att stå upp för rätten till asyl och familjeåterförening och om man inte kan tänka sig att kompromissa kring det, var ska man då hitta bred enighet?