Det väljs en ny partiledare efter Annie Lööf i februari. Innan dess behöver Centerpartiet bestämma sig för varför och för vem vi ska finnas till. Det duger inte längre att skryta med att vi bytt ut vår väljarbas och numera uppskattas av andra grupper, så länge dessa inte ser oss som sitt förstahandsalternativ. Det måste vara tydligt vilka vi företräder och som vill vara oss trogna. Det räcker inte att enbart positionera sig i relation till vilka man gillar minst. Om etiketten ”liberal” är viktig behöver den kompletteras med en innehållsförteckning på lätt svenska för oss som tillhör den äldre generationen.
Många som sagt att de kunde tänka sig att rösta på C avstod när det gällde. Orsaken kan vara att Centerpartiet inte tydligt och i god tid tog ställning i regeringsfrågan, utan höll fast vid att landet borde styras i den ”breda mitten” utan att beskriva hur. Man tappade landsbygden påstås det, men tyvärr måste det sägas att den förlorades långt innan. Det noterades knappt att vårt parti förhandlat fram miljardstöd till jordbruket. Och trots att även vi ville att el- och bränslepriserna ska sänkas så var det inget man tog till sig på valdagen. Få av våra landsbygdsväljare gillar sossar. DET borde ha förutsetts!
Vi som utgjort riksdagsgrupp 2018–22 ska ställas till svars för de vägval vi gjort. Jag menar att vårt agerande må ha varit rätt i stunden. Men nu påverkas många kommuner när M vänder sig till SD för att säkra sin makt, medan försvagade centerpartister känner sig nödgade välja bort samarbeten i Alliansen. Men kommun- och regionpolitiker kan inte lastas för att partiet varit otydligt. Man ska ha respekt för de dilemman som många befinner sig i och låta kommunerna själva hitta lösningar för medborgarnas bästa, med eller utan lokala SD.
Att SD inte är ett riksdagsparti som andra måste upprepas också i nästa valrörelse. Extremhögern har gått fram i Europa. Regeringsbildningen med ett sådant parti är nu inte bara Kristerssons problem. I rådande säkerhetsläge är det i högsta grad Sveriges, eftersom krigshandlingar skett i vårt omedelbara närområde. Sprängattentat mot Europas energiförsörjning påminner oss om riskerna med storskaliga system. Att kärnkraft också är ett sådant påminde jag om i min förra krönika, bara några dagar innan valet. Tyvärr hjälpte det inte. Vid det laget var Centerpartiets väljarstöd lika förlorat som klimatpolitiken blev.
Det är viktigt att komma ihåg att även M, KD och L tappade röster. Kristersson och Busch går försvagade in i regeringsförhandlingar med SD, som det redan aviserats kommer bli långdragna och komplicerade. Jag hoppas moderatledaren tar allvarligt på att man har att göra med ett parti som dväljer Rysslandsympatier och vars ledamöter, redan den första dagen i Sveriges Riksdag, tros ha visat att man inte är att lita på.
