När broschyren landade i brevlådan hos 4,8 miljoner hushåll kändes krisen kanske avlägsen för de flesta, men knappt två år senare kom den till Sverige i form av en pandemi.
Corona har belyst både vikten av en god beredskap, men även brister på den fronten i Sverige – såsom avsaknaden av beredskapslager och hattandet med att få fram en tillfällig pandemilag, som behövdes för att svensk krislagstiftning endast var formulerad för att gälla i krig och inte under fredstida kriser.
Under 2020 var det dessutom tänkt att samtliga kommuner skulle påbörja arbetet med att bygga upp sin krisorganisation, men på många håll har man fått skjuta på det, enligt Sveriges Radio (22/11-20). Krisförberedelserna är inställda, på grund av kris.
Tydligt är att Sverige behöver förbättra beredskapen. Därför var det välkommet att utredningen om civilförsvaret lämnade över sitt betänkande till inrikesminister Mikael Damberg (S) i början av mars. Den ger förslag på grundläggande struktur och ansvarsfördelning för att återuppbygga Sveriges civila beredskap.
Dels ges en struktur på riksnivå, där myndigheter organiseras i ett tiotal beredskapsområden för att säkra att samhällsviktiga funktioner – såsom vård, energiförsörjning och räddningstjänst – kan fortsätta fungera under höjd beredskap. En myndighet inom varje område ges huvudansvar för att leda och samordna arbetet.
På lokal nivå föreslås en indelning i sex olika civilområden, med en områdeschef som leder arbetet. Här förväntas försvaret, som i dag är uppdelat i fyra regioner, att snällt anpassa sig och inrätta två nya, för att militärregionerna och civilområdena ska överlappa.
Samtidigt så är denna uppdelning inget nytt – fram till 2000-talet fanns just en indelning av det civila försvaret i områden. Men det avvecklades. Liknande är det med den myndighet för psykologiskt försvar som en utredning föreslog förra våren. En sådan fanns förr, men avvecklades. En återupplivning av gammal ordning är inte nödvändigtvis dåligt, tjänade den Sverige bra är det tvärtom lovvärt. Men det väcker också frågor om varför en i mycket välfungerande organisation avvecklades från första början.
För MSB föreslås ett förtydligat ansvar, vilket kan behövas efter skadeskjutningen av myndighetens rykte under pandemin. Att myndighetens uppdrag varit något luddigt i kanterna har knappast hjälpt, så en stärkning av myndighetens roll i beredskapen är inte en dålig idé.
Nu ska remissinstanserna få säga sitt om utredningen, och många är myndigheterna som berörs av förslaget. Hur det kommer ut på andra sidan återstår att se. Med den stora samverkan från många aktörer som behöver ske är återuppbyggandet av ett robust civilt försvar ingen liten sak. Förhoppningsvis kan det dock ske skyndsamt. Sverige behöver stå rustat inför framtidens kriser, och en återgång till god beredskap kan inte komma en dag för tidigt.
