En död treåring på en strand. Ett militärplan fullpackat med desperata flyktingar.
Om två nyhetsfoton kan sammanfatta en statsministers politiska resa är dessa kanske de mest talande.
För fosterhemspojken som blev statsminister var reaktionen på den första bilden kanske den ärligaste. Men bilden av en politisk ledare, som i sin humanitet inte stod sin företrädare efter, kom gradvis att förändras.
När bilden av det afghanska planet publiceras talas det varken om öppna hjärtan eller murlösa övergångar.
– En sak ska vi vara väldigt klara över: Vi ska aldrig tillbaka till 2015 lät det nyligen från Stefan Löfven,
Budskapet kunde inte missförstås. Och det är det rakt motsatta från vad som sades vid nästan samma tid för sju år sedan
– Luften har blivit renare på sista tiden, men det är tragiskt att en liten kille, Alan 3 år, får plikta med sitt liv för att vi ska kunna prata om solidaritet igen, sade Löfven till Aftonbladet. .
Statministern trodde på en vändning. Men varken i Sverige eller resten av Europa ökade den medmänskliga solidariteten - i stället förhärdades politikern Löfven i takt med opinionen.
Politik och retorik har förändrats på ett sätt som den avgående statsministern förmodligen inte ”såg komma” när han motvilligt axlade ledaransvaret.
Dagarna före avgångsbeskedet har Afghanistan-veteraner sänt tillbaka sina medaljer, i protest mot regeringens velande kring tolkar och annan lokalanställd personal.
2021 har det alltså inte ens förefallit självklart att bistå människor som bistått oss. Kanske har det, på sistone, skavt för en statsminister med samvete?
Stefan Löfven har varit en noggrann förhandlingsstrateg, av annat skrot och korn än både sin jovlialiskt lössläppte företrädare.
Vad kommer efter honom? Vad kräver läget?
En kvinna?
Typiskt att ropa på det när man behöver någon städar upp röran, twittrar någon spydigt.
Men det är ju dags att Sverige får en kvinnlig statsministern, skriver andra.
Sammantaget blir tonen lätt nedsättande, precis på det där sättet som S-politiker ibland beskrivit RUT-företagare som pigor.
Det finns kompetenta S-politiker som råkar vara kvinnor. Punkt.
Och visst kan någon av dem ta över rodret. Magdalena Andersson är ett givet exempel. Men det finns fler. Som Anna Ekström. Hon har bred erfarenhet - med inte lika lång regeringsvana. Det senare kan vara en fördel om S vill signalera nyorientering.
Löfvens mittenspår hållit både den hårdföra vänster och mer extrema högern på avstånd - och han lyckades splittra ett etablerat motståndarlag vilket var en fjäder i hatten för honom. Frågan är vart Socialdemokraterna vill gå framöver - och i vilket sällskap.
Den röriga försommaren visade sig bädda för en blåsig höst. Ett extraval hade i sammanhanget varit att föredra. Nu blir det ett partiledarval i stället. Och nervösa budgetomröstningar. Och darriga förhandlingar. Påminnelser om pågående klimatkris. Och begynnande flyktingkris.
Inte undra på att Löfven längtar efter en lugn jul.
