Under Sverigedemokraternas dag i Almedalen fortsatte partiet med sin nya profilering på välfärdsområdet. Syftet är att locka nya väljargrupper och då gäller det att visa att man har åsikter om annat än enbart invandringspolitiken. Kopplingen mellan välfärd och invandring är å andra sidan stark; hyfsat ofta ställs storleken på invandringen mot frågan om att kunna vårda och ta hand om de som redan är svenska medborgare.
Syftet med att leverera politiska budskap utan att därmed alltid utgå ifrån invandringen är också något som SD:s partiledning inser krävs om de ska försöka normalisera bilden av partiet. En normalisering i strävan efter att försöka möjliggöra samarbete med andra partier.
Bland de konkreta förslagen SD levererade denna gång vill man eftersträva att göra det attraktivt att jobba i sjukvården. De vill avskaffa så kallade delade turer och genom införande av vårdservicepersonal vill de avlasta befintlig personal. Behovet finns onekligen. Att locka fler att utbilda sig till sjuksköterskor med motiveringen – ”Det finns gott om jobb” – är inte lätt när de som redan har yrket vittnar om att det ”alltid är jobb”.
För att förbättra för patienterna vill SD dessutom återinföra patientansvarig läkare. Genom att lista sig hos en läkare istället för en vårdcentral ökar patientens trygghet menar partiet.
Det är välkänt att SD inte är inbjudna till förhandlingsborden för att kompromissa fram sina förslag att genomföras i praktiken. Samtidigt uttalade partiledaren Jimmie Åkesson på fredagens pressträff nöjt synpunkten att även om partiet inte formellt får makten att driva igenom sina förslag, så kommer det att hända saker på området. Han syftade då på att andra partier också väljer att agera i vård- och andra välfärdsfrågor för att inte tappa väljare till just SD.
Att SD skulle vara partiet som är först ut med att lyfta vårdfrågorna och att övriga partier annars skulle vara tysta på området är väl mycket sagt, men det ligger likväl en sanning i det han säger. SD har växt starkt i opinionsmätningarna och då gäller det för andra partier att bli ännu offensivare med sin välfärdspolitik. Inte minst måste de som har den formella makten leverera så att förslagen klubbas igenom och leder till faktisk förbättring. Detta krävs för att förbättra situationen för både personal och patienter i den svenska vården. Det krävs för att visa att man lyssnar på missnöjet. Det krävs för att få väljare att använda sin röst som viljeyttring istället för en missnöjesyttring.