Ledare 1/11. Att en skrupellös regim ägnar sig åt att planera attentat på annat lands mark är något alldeles oerhört. De danska reaktionerna är berättigat skarpa. Ambassadören i Teheran kallas hem, åtminstone tills vidare. Och under de närmaste dagarna skall Danmark rådgöra med EU om sanktioner mot Iran.
– I Danmark fördömer vi alla former av terror, oavsett vem som står bakom, sade den danske utrikesministern vid en presskonferens.
Tyvärr är händelsen i Danmark inte den enda som har skakat om. Förgiftningen av Sergej Skripal och hans dotter i Storbritannien, ett dåd genomfört av ryska agenter, är ett annat hårresande exempel. Och det brutala mordet på Jamal Khashoggi i Turkiet har förfärat en hel värld.
De riktigt allvarliga händelserna kunde ha varit fler. I somras kunde franska myndigheter avslöja planer på ett bombdåd i Paris, riktat mot ett möte med exiliranier. Planläggningen skulle ha orkestrerats via personal på Irans ambassad i Österrike.
Det har hänt förr att dissidenter på flykt avrättas av agenter i andra länder. Men för bara ett par år sedan konstaterade terrorforskaren Magnus Ranstorp hoppfullt att denna typ av aktioner var vanligare förr, inom ramarna för kalla kriget.
Att döma av året som har gått tycks dock läget åter ha förvärrats. Fler odemokratiska regimer tycks vilja demonstrera sin makt. Att sociala medier och ny teknik underlättar för den som vill kartlägga och skrämma oppositionella är ett obehagligt faktum. För tre år sedan sparkade Twitter en anställd som misstänktes agera som mullvad åt Saudiarabien. Mullvaden hade spionerat på avhoppares konton, enligt New York Times.
Till regimer med dold agenda och obehagliga avsikter räknas inte minst Kina. Deras nätverk av informationsinhämtare sträcker sig över hela världen – och till sin hjälp har de smarta teknikprodukter. Den svenska säkerhetspolisen har goda skäl att lägga större fokus på kinesiska aktiviteter. I dagarna släpptes en rapport med koppling till det Australiensiska försvarsdepartementet som varnar för Kinas dolda avsikter med ”civilt” forskningsutbyte.
Kinesiska forskare i Sverige kan mycket väl ha för avsikt att stjäla forskningshemligheter som kan komma den kinesiska militären till nytta. Kvantfysik, superdatorer och robotfordon är exempel på intresseområden. Även kinesiska affärsinvesteringar i Sverige har tilldragit sig Säpos intresse.
Än så länge har Kina inte likviderat dissidenter på svensk mark. Men det finns skäl att påminna om att den svenske förläggaren Gui Minhai ”försvann” i Thailand och återfanns i kinesiskt fängelse – och fortfarande hålls fängslad i Kina.
Den misstänkte likvideringsagent, som greps i Göteborg, med anledning av mordplaner i Danmark är en nära påminnelse om upptrappade hotbilder. Vikten av att agera med kraft kan inte nog understrykas. Om ”störda affärsförbindelser” tillåts bli en munkavle ökar risken för att odemokratiska regimer tar sig ökade ”friheter”.
