Signerat 3/4.Ministerstyre. I Sverige är det ett ord som leder till anmälningar till konstitutionsutskottet och till att statsråd riskerar att få kritik. Grunden är att de svenska myndigheterna inte i detalj ska styra av regeringen. I stora delar av övriga världen är det självklart att det är regeringen som styr besluten och att det som i Sverige är självständiga myndigheter är delar av regeringskansliet.
Det finns stora fördelar med den svenska ordningen, men ibland blir bristerna uppenbara. Den budget som Moderaterna och Kristdemokraterna fick igenom i riksdagen med stöd från Sverigedemokraterna innebar mycket kraftiga besparingar på Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen har svarat med att presentera förslag om att lägga ned 132 kontor runt om i landet. Det betyder att fler än hälften av de nuvarande kontoren ska försvinna. Detta trots att regeringen varit tydlig med att det vore klokt att avvakta den kompletteringsbudget som kommer att läggas fram i samarbete med Centerpartiet och Liberalerna.
Det hela är ett tydligt exempel på problemet när ett budgetförslag som inte är utarbetat med stöd från regeringskansliet röstas igenom. Men det är också ett exempel på hur en myndighet agerar utan att ta in den politiska verkligheten.
Kritiken har varit stark, inte minst från Centerpartiet. Centerpartiets Martin Ådahl kräver till och med att Arbetsförmedlingens generaldirektör ska avgå. Det kravet har också stöd från Liberalernas Gulan Avci, som är vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson konstaterar att ”generaldirektören har valt att ta beslutet mot min inrådan idag”. I det svenska systemet är det så det är. Generaldirektörer kan strunta i råd från regeringen. Och det är nästan så att Ylva Johansson med sina tydliga råd till generaldirektören kan riskera att åtminstone anmälas till konstitutionsutskottet.
Vad regeringen kan göra är att förflytta en generaldirektör och ge den ett nytt uppdrag – men generaldirektören behåller både lön och titel. Även detta är en del i att skydda myndigheterna från att styras direkt av regeringen. Det brukar sluta med att den generaldirektör som fått lämna sin myndighet istället placeras på regeringskansliet och där ges olika former av uppdrag.
