Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Döm inte IS-hallänning milt på grund av kön

Kvinnor kan bli lika fanatiska extremister som män. Rätten får inte låta sig luras att utgå från att alla IS-fruarna var förtryckta.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 8/1. Att skylla på sin döde son är lågt. Men en förälder som inte värderar sina barns liv högre än att hen är slänger ut dem på slagfältet, drar sig väl inte heller för att smutskasta barnet efteråt.

Försvaret som den halländska IS-kvinnan presenterar, bygger på att hon skulle ha varit ett offer för omständigheter – och framförallt männen omkring henne.

Åklagarsidan tycks dock ha övertygande bevisning.

"Utredningen ger stöd för att sonen under tiden han bott hemma utbildats och tränats för att delta i fientligheterna, att han utrustats med militär utrustning samt militära vapen och att han använts i strid och för propagandasyfte samt för andra uppdrag som utgjort ett led i krigföringen", skriver kammaråklagare Reena Devgun i ett pressmeddelande.

Utsikterna för en fällande dom för krigsbrott ser, äntligen goda ut. Tidigare har nämligen brist på bevis gjort att IS-resenärer, som sannolikt begått grova brott mot mänskligheten och krigets lagar, kunnat slippa undan rättvisan.

Enligt försvarsadvokaten tycker kvinnan tycker att det är skönt att tingsrätten får möjlighet att pröva anklagelserna mot henne.

Den känslan delas av den allmänhet som åtminstone tillfälligt kan andas ut - detta i trygg förvissning om att den misstänkta sitter på Kronobergshäktet och inte rör sig ut bland folk. Att det finns skäl att uppfatta IS-mammorna, i likhet med manliga IS-resenärer, som ett säkerhetshot är uppenbart.

Straffet för grova krigsförbrytelser kan motivera en livstidsdom. Att domen skulle bli så hård i det här fallet är kanske att hoppas för mycket.

Rättsprocessen mot den tidigare halländskan är unik på flera sätt. Det är första gången användandet av barnsoldater prövas i Sverige. Det är också första gången en kvinnlig återvändare prövas för krigsbrott.

Att IS-kvinnor försöker ducka rättvisan genom att skylla på manligt tvång är vanligt, sett till andra europeiska fall. Och att köpa förklaringen kan lätt bli en ryggmärgsreaktion. Men det innebär inte att antagandet är korrekt. Tvärtom har forskning kring kvinnors krigsbrott – under allt från andra världskriget till kriget på Balkan – visat att kvinnor är lika kapabla till outsägliga grymheter som män.

Man ska heller inte ses som mindre skyldig bara för att man inte hållit i vapnet själv utan i stället drillat och beväpnat sitt barn. Det senare gör faktiskt brottet dubbelt grovt.

Svensk terrorlag och rättvisa har varit svag och sen. Och svårigheterna att utreda brott på plats har gjort att misstänkta inte kunnat åtalas.

Just därför finns skäl att hoppas på de prejudicerande domar som väntas mot IS-kvinnan - måtte fällningen motsvara de misstänkta brotten i skoningslöshet.

Brottsmisstänkta IS-kvinnor anländer till Arlanda