Annie Lööf (C) skrev ett upprört inlägg på Facebook om att partiledarna måste samlas till samtal och jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) plockade genast upp bollen och har kallat till samtal. Det är bra och inte en dag försent. Men i samma ögonblick som debatten drog igång ordentligt uppstod också den politiska pajkastningen om varför man inte redan löst dessa frågor och vilka som borde ha gjort det.
Det tråkiga är att en del politiker använder folks okunskap kring hur det fungerar i riksdagsarbetet till att nu skaffa sig billiga poänger. Bland annat anklagas MP för att ha röstat nej till förslag som Moderaterna kommit med. Moderaterna vet förstås att motioner från oppositionen i princip aldrig får medhåll från ett parti som sitter i regeringsställning, även om motionen är aldrig så bra. Regeringen tar fram egna förslag, som mycket väl kan vara liknande dem som man nyss röstat nej till, det är så det fungerar.
Nu haglar förslagen för att minimera mäns våld mot kvinnor och självklart är det bra om många av dessa kan bli verklighet. De konservativa partierna ropar reflexmässigt efter hårdare straff, men det viktigaste är förstås att det finns metoder för att hindra männen att komma så långt så att mordet blir ett faktum. Jämställdhetsministern menar att alla myndigheter behöver en ökad kunskap hur de ska kunna se signalerna från en kvinna som troligtvis inte vågar berätta. Så att mannen kan stoppas innan det går så långt som till mord. För antalet misshandelsfall är förstås många och någonstans i den processen måste kvinnan få hjälp att lämna.
Många drar en berättigad jämförelse med hur mycket resurser samhället lägger på att komma till rätta med gängkriminaliteten. Jag misstänker att synsättet är att där kan oskyldiga drabbas och komma i vägen för förlupna kulor. Det finns tyvärr alldeles för många tecken på att mäns våld mot kvinnor ses med andra ögon; att kvinnan inte kan vara helt oskyldig, att hon måste ha gjort något för att väcka mannens vrede. Och många utgår från att männen alltid är "vanligt" kriminella och då borde kvinnan veta vad hon gett sig in på.
Män som slår kvinnor de är tillsammans med kan tillhöra alla samhällsklasser och det syns inte utanpå att de misshandlar. De kan vara hur trevliga som helst, på jobbet och i affären för att ta några exempel. Och de som mördar kvinnan har oftast misshandlat henne under lång tid innan det slutligen går för långt.
Varför ska vanliga snälla män behöva bry sig om att några "idioter" mördar sina barns mor? Det gäller ju inte "alla män", det här. Många vänder sig mot att det blir som en "kollektiv skuld" och att våldet utgår från en norm som innehåller förakt mot kvinnor. Så går diskussionerna i sociala medier.
Som tur är har de allra flesta en spärr mot att misshandla någon, och ännu mer mot att döda någon. Men många, både män och kvinnor, påverkas av normerna i samhället och vad de indirekt lär oss och hur vi ska agera. Trots att Sverige är ett relativt jämställt land finns det gott om män som ser ner på kvinnor, mer eller mindre tydligt. Man behöver inte använda det hårdare ordet "kvinnohat" när det är såpass vanligt med nedvärdering. Och det får vi exempel på alldeles för ofta. Vissa vägrar tro att det skulle leda till mord, men synen på kvinnor påverkar i förlängningen hur man beter sig.
Det är i det lilla som alla vanliga, snälla, hederliga män kan påverka. Genom att föra över sin sunda inställning och respekt till sina barn och barnbarn, genom att våga diskutera till synes små men viktiga signaler, genom att våga säga ifrån när någon beter sig illa. Det lilla kan vara nog så svårt, men kan i det långa loppet bidra till en ökad respekt för kvinnor.
