Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Busschauffören Peter Reindl vittnar om hot.  Bild: Malin Strandberg
Busschauffören Peter Reindl vittnar om hot. Bild: Malin Strandberg

Maria Haldesten: Chaufför – från serviceyrke till jobb i en riskbransch?

Tryggheten är även en politisk fråga. Skall fler vilja köra och åka buss måste det kännas som ett säkert alternativ.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 18/2. Strypgrepp, slag och sparkar – det kan en halländsk chaufför tvingas räkna med. Risken att råka ut för våld på jobbet – eller tvingas utstå spott och spe – har ökat på senare år.

Även trafikfarliga ägg- och stenkastningar tillhör de risker som chaufförerna möter. En busslinje i en välmående del av norra Halland har dragits med den typen av problem i åratal.

– Det blir bara värre och värre. Snart får vi väl sitta bakom en glasbur. Flera av mina kollegor funderar på att byta jobb, säger busschauffören Peter Reindl i Hallands Nyheter.

Att de upptrappade påhoppen och våldet är ett resultat av det allt råare samhällsklimatet är inte alltför svårt att räkna ut.

Nu aviserar Arbetsmiljöverket att man skall göra en storsatsning mot våldet. I det ingår att låta inspektörer undersöka hur arbetsgivarna förebygger hot och våld. Det är uppenbarligen en motiverad undersökning. Arbetsgivaren har ett betydande ansvar för de anställdas säkerhet.

Problemet är dock större än så – och därför en fråga även för den politiska uppdragsgivaren.

”Kollektivtrafiken är en viktig del av hallänningarnas vardag och bidrar till utvecklingen av ett hållbart Halland. En bra kollektivtrafik gör det enklare att bo, arbeta och driva företag i Halland. ”

Så står det i förarbetet till det regionala trafikförsörjningsprogrammet för 2020-2024.

Halland berömmer sig självt för att vara en region där kollektivresandet ökar. Skall den utvecklingen fortgå är tryggheten och säkerheten viktig för såväl den som kör bussen som den som åker med.

När exempelvis bråkiga ungdomar, eller fulla vuxna, tillåts härja runt är det självfallet inte bara den som kör fordonet som löper risk att råka illa ut.

En undersökning som gjordes i Stockholm om ”sexuella trakasserier och brott i transitmiljöer” visade att många kvinnliga resenärer kände visst obehag inför resor på kvällstid.

Även de yrkeskvinnor som sitter bakom ratten kan vittna om sexuella trakasserier från passagerare. Och yrkespersoner med utländsk bakgrund har visat sig löpa större risk att bli påhoppade i sin yrkesutövning.

Hur löser man problemet?

Fler kameror, från kroppsmonterade på tågvärdar till kameror i bussen, är en åtgärd som ofta nämns. Regeringen väntas i vår lägga fram en proposition om tillståndsbefriad kameraövervakning i kollektivtrafiken.

Av integritetsskäl är det dock angeläget att kameraövervakning används med restriktivitet. Kameror bör sättas upp vid behov – varken chaufförer eller resenärer skall behöva känna sig övervakade i onödan.

Ett återkommande önskemål från branschen är också en bättre samverkan med polisen – som upplevs som alltför frånvarande inom kollektivtrafiken.

Allt kan dock inte lämnas till trygghetsvärdar och poliser. Kampen mot en förråad jargong kan med fördel även påverkas med mer civilkurage. Hör du någon kalla chauffören för hora eller svartskalle – sitt inte tyst och vänd bort blicken.

Busschauffören Peter Reindl vittnar om en otrygg arbetsmiljö.